SWEDISH SOUTH ASIAN STUDIES NETWORK

---

Nygammal teknik för långsiktig överlevnad

På Indian Institute of Technology (IIT) i Delhi har man tagit fram en rad enkla och fiffiga uppfinningar med sikte på uthållig energianvändning i fattiga byar i främst Sydasien. Alla dessa bygger på att använda solenergi på något sätt. Ett exempel på den enkelhet som kännetecknar uppfinningarna är en anläggning för att rena vatten. Det handlar om en stor, sluten låda med en våt matta i botten och en glasruta som tak. Solvärmen gör att vattnet dunstar och sedan kondenseras mot glasrutan samtidigt som nytt vatten successivt fylls på i mattan.
P g a rutans lutning, rinner det kondenserade vattnet nedåt längs glaset och kan sedan tappas ut i ett av hörnen. Genom att vattnet dunstar, lämnas arsenik och andra föroreningar kvar på botten. I Solar Energy Park vid IIT i Delhi har man experimenterat med olika konstruktioner där man varierat lutningen på glaset och jämfört vinklade lådor med enkla (se foto).

Förorenat vatten är ett stort problem på landsbygden sedan regeringen för ett antal år sedan genomförde ett program för att öka jordbrukets avkastning. Bönder har sedan dess kunnat köpa konstgjorda gödningsmedel och bekämpningsmedel till statligt starkt subventionerade priser. Men perioder av torka kombinerat med häftiga regn har skapat ett annat problem: förorenat grundvatten och allvarliga hälsoproblem på grund av det. Innan en omläggning av jordbruket långsiktigt löser detta problem, kan den här uppfinningen på ett enkelt och billigt sätt ge folk rent vatten. Vattnet blir t o m destillerat och kan därför också användas till att underhålla de batterier som ingår i andra solenergikonstruktioner.

Prof. Tiwari demonstrerar en apparat som pumpar upp luft från "underjorden". På sommaren kan den sänka temperaturen med upp till 5 grader i rummet och på vintern höja den lika mycket. Pumpen drivs förstås av solenergi. Ser inte mycket ut för världen, men genialt enkelt och billigt alternativ till vanlig AC. Solen skickar ingen elräkning och luften från jorden är också gratis.

Vid en konferens/workshop 25-28 augusti 2009, finansierad av SASNET, demonstrerades denna och ett 10-tal andra enkla uppfinningar för ett 30-tal deltagare med blandad bakgrund: Bönder (=potentiella användare), NGO-representanter, tillverkare av solenergiutrustning samt tekniker och ingenjörer från IIT. Från Sverige deltog Krister Håkansson, beteendevetare från Växjö universitet, som tillsammans med G.N. Tiwari vid IIT, en av världens mest framstående solenergiforskare, ledde konferensen. Tanken med konferensen var att både både ge ett globalt perspektiv på energianvändning och att på ett konkret sätt, "hands-on", göra det möjligt för deltagarna att bekanta sig med utrustningen.
Andra aktiviteter syftade till att bygga upp ett socialt nätverk bland deltagarna att bygga vidare på i kommande steg av projektet. I den avslutande delen av konferensen tog deltagarna gemensamt fram en strategi för hur man kan implementera den här typen av solenergiteknik som ett led i att förbättra livsvillkoren på den indiska landsbygden. Bland dessa steg beslöt man att försöka få resurser till att uppföra en byggnad för demonstrations- och forskningsändamål i Varanasi (Benares). Genom att i den byggnaden anordna populära gemensamma aktiviteter kan många vanliga människor bekanta sig med tekniken och själva lockas  att installera och använda den. Man beslöt att föreslå en grupp av forskare på Växjö universitet att gemensamt med IIT söka SIDA-pengar för det projektet.

Man beslöt också att i ett större och mer ambitiöst projekt installera soldrivna anläggningar som pumpar upp vatten och ger ström till en utvald ”modellby”. Man har redan reserverat mark för att uppföra detta, men pengar saknas i nuläget för att gå vidare. Dessutom är tanken att man på samma område skall kunna demonstrera en rad andra uppfinningar (som t ex en byggnadsteknik med tjocka lerväggar och högt i tak som utjämnar temeperaturskillnader samt soldrivna fläktar, växthus och torkanläggningar) nära de människor som uppfinningarna är tänkta för. Därigenom skall invånarna kunna bekanta sig med den här billiga och enkla tekniken och också kunna få hjälp med att installera och underhålla sina egna anläggningar. Man beslöt att inventera vilka möjligheter som finns att söka medel till det projektet, där bl a Världsbanken nämndes som en möjlig sponsor.

Arbetet med båda projekten skall ske genom Bag Energy Society (BERS), ett NGO som leds av G.N. Tiwari och som också i övrigt har starka förankringar inom IIT. Det nätverk som konferensdeltagarna utgör kommer också att få en viktig roll i utvecklingen och genomförandet av projektet.

Krister Håkansson         

Bakgrund till workshopen

Conference Report