Feizal Samath/IPS

Ingen behandling för hivsmittade på Sri Lanka

En kort tid efter det att Roses man begått självmord i juli förra året försökte några av byborna i hennes by bränna ner hennes hus. Roses man tog livet av sig eftersom han inte klarade av att leva med vetskapen om att han hade aids, och byborna ville inte ha kvar Rose och hennes familj när de fick reda på vad som hade drabbat dem.
– Som tur var så fanns det andra i byn som släckte elden, minns 45-åriga Rose, som har två tonåriga döttrar.
Sedan hon fick veta att hennes man hade aids i juli förra året, har hennes liv präglats av lidande och kamp för att hennes döttrar ska kunna leva ett värdigt liv.

Rose är också hiv-positiv, men hennes döttrar är inte smittade.
Hon behöver behandling för sjukdomen, men hon har inte råd med det.
– När jag går till aidskliniken säger de att det inte finns någon annan behandling än att äta och sova ordentligt. De ger mig vitaminpiller. Men hur ska jag kunna äta ordentligt när jag inte har något ordentligt jobb, och hur ska jag kunna sova med alla dessa problem?

Små resurser lagts på behandling

Behandling av hiv och aids har blivit en viktig fråga i Sri Lanka. En del organisationer och patienter uppmanar regeringen att låta behandling ingå som en del i det 100-miljoners projekt för aidsförebyggande som Världsbanken ska finansiera i landet.
Hittills har hälsovårdsmyndigheterna koncentrerat sig på förebyggande och upplysning, och man har inte lagt ner särskilt mycket resurser på behandling.
Och en del hävdar att man även fortsättningsvis bör koncentrera sig på förebyggande åtgärder.
- Vi måste noggrant studera alla aspekter, för när vi väl börjar med behandling måste vi fortsätta att finansiera den, säger Doktor Palitha Abeykoon, konsult åt Världshälsoorganisationen WHO och rådgivare till hälsovårdsministern.

– Vi har 300 till 400 registrerade hivpositiva människor att ge medicin till. Man räknar med att ungefär 8 000 människor lever med sjukdomen. Och om alla de börjar testa sig och ansöka om gratis medicin kommer vi att få problem med budgeten.
Men kostnaden för medicinerna har fallit avsevärt sedan Brasiliens och Sydafrikas framgångsrika rättsprocesser med läkemedelsföretagen.

Behandlingsplan efterlyses

Kamalika Abeyaratne, pensionerad barnläkare som lever med aids och är ordförande för Sri Lankas aidskoalition, säger att hennes antiretroverala mediciner som kostade nästan 150 000 per år 1996 nu kostar mindre än 5000 kronor om året. De billigare medicinerna kommer från det indiska läkemedelsföretaget Cipla, vars produkter fick WHO:s godkännande i mars i år.

– Majoriteten av patienterna har inte råd med medicinerna och de kommer att dö om vi inte ger dem medicin, säger Abeyaratne, som tillsammans med sin make Michael är välkänd för sitt stöd till människor med hiv och aids.
I april lämnade aidskoalitionen in ett memorandum till regeringen där man betonade behovet av en behandlingsplan inom det världsbanksfinansierade aidsprojektet.
”Om man inte ändrar projektet så att det omfattar även behandling kommer projektet inte att lyckas hindra spridningen av hiv och aids i Sri Lanka”, skriver koalitionen.

Växande samförstånd

De påpekade också att det finns ett växande samförstånd bland forskare, hälsovårdsexperter, aktivister och politiker om att det inte går att skilja på förebyggande åtgärder och behandling av hiv.
”Så länge det inte finns någon behandling är det inte mycket som uppmuntrar människor som tillhör riskgrupper att dra nytta av hiv-tester”, påpekar aidskoalitionen.

Enligt FN:s utvecklingprogram UNDP:s uppskattningar kommer antalet hiv-smittade i Sri Lanka att ha ökat till 80 000 år 2005.
Sri Lankas aidskoalition tar upp Brasilien som ett exempel på hur landet skulle kunna tjäna på att ge behandling hög prioritet i kampen mot aids. Brasilien har satsat på att ge alla smittade gratis mediciner, och har på så sätt lycats halvera antalet dödsfall i aids.
Aidspatienter som Aruna, som inte vill uppge sitt riktiga namn, säger att de har rätt till behandling, men att regeringen bara har gett tomma löften.

– Ingenting har hänt, och den enda organisation som har stöttat oss är Lanka +, säger han. Lanka + är en organisation som paret Abeyaratne har startat för att hjälpa och stödja hiv-smittade.
Aruna smittades när han arbetade i Zambia. Sedan han fick veta att han var smittad förlorade han sitt jobb, och hans fru och hans son lämnade honom.

Hoppas på normalt liv för barnen

– Sjukdomen har tagit ifrån mig allt som var viktigt för mig, inklusive min son. Nu är jag arbetslös eftersom jag är så svag – inte för att jag inte vill arbeta igen, säger Aruna, och tillägger att den enda anledningen att han fortfarande är vid liv är att Lanka + hjälper honom med mediciner.

Och Rose, som var tvungen att lämna sin by, säger att det enda hon vill är att se till att hennes döttrar, som är 18 och 16 år, kan leva ett normalt liv.
– Paret Abeyaratne har lovat att betala för en frisörkurs åt min äldsta dotter, så att hon kan starta en frisörsalong. Jag hoppas verkligen att det fungerar. Men jag behöver pengar till medicin också, och det har jag inte.

FEIZAL SAMATH/IPS