Monsun 4/02: Dan Andersson och indisk religiositet

Olavi Hemmilä

Indisk religiositet präglade
Dan Anderssons författarskap

Intresset för indisk religiositet i svensk skönlitteratur har varit betydande. Litteraturvetaren Olavi Hemmilä från Grängesberg disputerade i höstas på en avhandling om detta fenomen, med särskild tonvikt på Dan Anderssons författarskap.

Redan under medeltiden finns spår av kontakter med Indien i svensk skönlitteratur. På 1600-talet spreds mer reell information om Indien, även om de fåtaliga tidiga svenska Indienfararna lämnade mycket knapphändiga uppgifter.
Under 1700-talet tog dock handeln med Ostindien fart, men det var ännu få svenskar som besökte Indien. Inom skönlitteraturen hämtades element från österländska sagosamlingar och blandades med europeiska motiv. Men det stora intresset för indisk religiositet kom först i och med indologins utveckling från slutet av seklet. Av stor betydelse blev också teosofins framväxt under den senare delen av 1800-talet. Teosofin, som ägnades intresse av författare som Strindberg, Fröding och Selma Lagerlöf, lånade delar av sitt tankegods från Indien och förebådade det som i dag bär samlingsnamnet new age.

Tiden på Brunnsvik avgörande

Den västerländska kulturen präglas av en höggradig sekularisering, men detta innebär inte att behovet av en andlig tillhörighet har minskat. I det moderna samhället är religionen privatiserad. Upplevelsen av det transcendenta har flyttats till den privata sfären.
I det moderna pluralistiska samhället kan individen skifta mellan olika världsbilder. En religiös omvändelse förutsätter ett traditionstillägnande som ger individen tillgång till en etablerad föreställningsvärld. Mentorns roll är central i detta sammanhang, vilket exemplifieras i fallet Dan Andersson.
Dennes utveckling tog fart under studietiden på Brunnsviks folkhögskola i Dalarna 1914-15. En av lärarna på skolan, Niklas Bergius, blev viktig för Dan Andersson som vägledare i studiet av den indiska religiositeten. Han kom bland annat att ägna sig åt studier av Arthur Schopenhauer, vars budskap i hög grad identifierades med indisk religiositet, även om senare forskning har tonat ner likheterna.

Kipling och Bhagavad-Gita

Stor betydelse för Dan Andersson fick även Rudyard Kipling, vars berättelser populariserade den romantiska föreställningen om Indien som ett land mättat av mystik. På Brunnsviks folkhögskola fanns också en mängd teosofisk litteratur. Dan Anderssons favoritlektyr blev teosofen William Judges översättning av Bhagavad-Gita. Han lärde även känna teosofer personligen under sin tid som journalist på dagstidningen Ny Tid i Göteborg 1917.
Det som Dan Andersson tog fasta på i teosofin var dess inslag av indisk religiositet. Däremot förhöll han sig skeptisk till de mer spektakulära delarna i den teosofiska förkunnelsen. I hans läsning av Bhagavad-Gita framträder likaså en polaritet i förhållandet till det indiska. Förutom Judges teosofiskt färgade översättning av boken studerade han även Lionel D Barnetts mer kritiska översättning från 1905.

Tagore och Sri Acharya

Också Nobelpristagaren Rabindranath Tagore betydde mycket för spridningen av indisk religiositet. Reaktionerna på Tagores besök i Sverige 1921 och 1927 liknade uppståndelsen kring senare företrädare för österländsk visdom som Dalai Lama eller Maharishi Mahesh Yogi. Ytterligare en företrädare för indisk religiositet vid samma tid var Sri Ananda Acharya, den förste indiske guru som slog sig ner i Norden. Dan Andersson åhörde hans föreläsningar på Stockholms högskola 1916 och uttryckte beundran för dessa framträdanden.
Dan Andersson hade genom sin osäkra sociala ställning att ta hänsyn till de olika rådgivare, förläggare och tidskriftsredaktörer som han vände sig till. Dessutom ställde de främmande föreställningsvärldar som han kommit i beröring med stora krav på hans formskapande förmåga.
I den kristna traditionen hade Dan Andersson däremot ett rikt arv att ösa ur. Åtskilliga av hans dikter har en mystisk karaktär. Mystikens uttryckssätt tenderar att likna varandra i annars olikartade kulturkretsar. Detta gör det ofta svårt att fastställa varifrån de avgörande impulserna till en given text kommit. I dessa fall har estetiska överväganden varit av större vikt för honom än de kognitiva budskap som texterna förmedlar.

Indisk religiositet märks i avslutande romantrilogin

Under sina sista år koncentrerade sig Dan Andersson alltmer på prosan. I centrum stod då romanerna De tre hemlösa (1918) och David Ramms arv (1919) samt Vägen, en tredje aldrig fullbordad del i trilogin. I denna romansvit kan ett stegrat intresse för indisk religiositet skönjas.

Intresset för indisk religiositet fortsatte under återstoden av 1900-talet. Hos många av Dan Anderssons generationskamrater fanns en eklektisk hållning som även innefattade den indiska religiositeten. Den viktige mentorn saknas dock hos jämförbara författare. Detta fick till följd att deras intresse för indisk religion blev av övergående karaktär, eller att det är svårbestämt till sin natur. Pär Lagerkvist, ett antal finlandssvenska författare, Hjalmar Gullberg, Gunnar Ekelöf och Harry Martinson använde ibland motiv hämtade från Indien i sina verk, men den indiska kulturen fick inte någon dominerande ställning hos någon av dem.
På 1960-talet fick så den indiska religionen på nytt en renässans i västvärlden. Dessa influenser har nu i hög grad införlivats i en vitt förgrenad kultur som inte längre erkänner några nationella gränser. Detta förhållande är i sig värt ett studium men faller utanför ramen för den avhandling jag skrivit.

OLAVI HEMMILÄ