Nils-Axel Mörner

Forskningsresultat om ”översvämningshot”
upprör i Nord såväl som i Syd

Maldivernas huvudsstad Male. Inte alls på väg att dränkas av havet, visar forskningsresultat. Foto: Lars Eklund.

Att Maldiverna och andra lågt belägna kustområden är på väg att dränkas inom en snar framtid har blivit till en etablerad sanning. Nils Axel Mörner och andra forskare ifrågasätter dock sanningen i den tesen. Deras forskningsresultat visar att havsytan inte alls håller på att stiga. Men att hävda detta är inte populärt varken i Maldiverna eller bland anslagsgivare i Sverige!

Maldiverna och andra lågt belägna kustområden i världen har av FN:s mellanstatliga panel för klimatförändringar (IPCC) förespåtts komma att översvämmas av havet inom 50–100 år från nu. Detta påstående – sprunget ur meteorologiska modeller – sprids numera vitt och brett som om det vore en etablerad sanning.
Men dessa uppgifter, som sägs hänga samman med den så kallade globala ”växthuseffekten” stämmer inte alls överens med den kunskap vi har, och de teorier kring havsytan och dess variationer i tiden som finns. Om detta har tidigare skrivits artiklar i tidskriften Integrated Coastal Zone Management, Launch Issue, 2000, och Autumn Issue, 2000.

Den internationella kvartärgeologiska forskarsammanslutningen, INQUA (International Union of Quaternary Research), har en speciell kommission om ”Sea Level Changes and Coastal Evolution”, där världens ledande specialister på havsyterörelser, deras orsaker och tidsvariationer har sitt naturliga forum. Under min ledning har denna kommission sedan år 2000 bedrivit ett internationellt forskningsprojekt på Maldiverna rörande havsytans variationer.
Ganska omgående såg vi att det saknades varje tecken på att havet höll på att stiga (så som IPCC slagit fast i sin dom över detta örike i Indiska Oceanen). Tvärtom fann vi det ena tecknet efter det andra på att vattennivåerna under ganska sen tid hade sjunkit avsevärt. Vi såg det i stormstrandytan. Vi såg det i högvattenytan. Och vi hörde att öbefolkningen tvingats ändra sina sjörutter på 1970- och 80-talen då vissa rev blivit för grunda för deras båtar. Vi registrerade samma fenomen i sjöar och laguner.

Betydligt högre vattenstånd än i dag

Vi registrerade också att folket på Maldiverna hade bebott sina öar även vid tidpunkter då havet stått betydligt högre än det gör i dag; För 50–200 år sedan var vattennivån 30 cm högre, och för 800 år sedan var den hela 60 cm högre än i dag.
Man skulle kunna tro att dessa våra rön skulle få alla att glädja sig, eftersom det ju innebär att den hotade övärlden nu kan frias från IPCC:s översvämningsdom. Men förbluffande nog blev detta inte alls fallet.
Maldivernas regering har nämligen satsat oerhört mycket prestige i faran för en framtida översvämning. Man anklagar västvärlden för att, genom sina koldioxidutsläpp, ha orsakat detta, och man fordrar ekonomiskt bistånd just av detta skäl.

Utan akut översvämningshot tror man att det utländska biståndet kan komma att utebli. Därför framstår våra resultat som regeringsfientliga, och vi tvingas nu arbeta under mycket komplicerade förhållanden. Det är frågan om vi över huvud taget får fortsätta våra vetenskapliga studier. Man frågar sig om det till och med kan vara så illa att Maldiverna är på väg att stängas för fri forskning.
För folket på Maldiverna kommer dock våra resultat som en stor lättnad. Det måste vara mycket svårt, för att inte säga direkt mentalt ohälsosamt, att leva under hotet att hela ens nation kommer att försvinna om 50–100 år. Ännu värre är det att låta sitt folk leva i den tron när verkligheten är en helt annan.

Nödvändigt kasta skygglappar

För sann vetenskap är det nödvändigt att kunna gå vidare utan såväl skygglappar som påbud om vad som är politiskt lämpligt, rätt och acceptabelt. Vi måste på bästa sätt söka registrera vad som verkligen skett och sker. Vi kan inte blint utlämna oss åt absurda teoretiska modeller som saknar förankring i verkligheten.
Maldiverna är i högsta grad värt bistånd och hjälp. Men det skall ges inte på falska grunder, utan styras av verkliga förhållanden, att det är ett fattigt land om än underbart och vackert, samt att en kuststat som Maldiverna alltid ligger utsatt för naturkatastrofer som stormar, orkaner och tsunami-vågor.

Vi har med vår forskningssatsning i Maldiverna visat att verkligheten är en helt annan än den som torgförs av FN:s mellanstatliga panel för klimatförändringar. Det kan inte hjälpas, så är det bara.
Det känns ganska märkligt att detta skall skapa arbetsproblem för oss. En sak är att det blivit så i Maldiverna, men även här hemma i Sverige avfärdar anslagsgivande myndigheter lättvindigt våra forskningsresultat, därför att de inte stämmer överens med IPCC:s påståenden – hur sakligt ogrundade dessa än må vara. Vi får väl säga: Per aspera ad astram (”genom svårigheter mot stjärnorna”).

Våra resultat i Maldiverna kan sammanfattas i följande sju, delvis sensationella, punkter:

1. Huvuddelen av Maldivernas korallöar är äldre än senaste istiden. Under istiden utgjordes Maldiverna av ett antal stora öar, förmodligen täckta med tropiska regnskogar, med floder och en djurvärld som vi i dag inte vet någonting om. Stora karst-grottor bildades. När havet sedan steg i etapper eroderades strandmärken och strandgrottor ut längs öarnas sidor.

2. För omkring 4 000 år sedan steg havsytan snabbt och kortvarigt till ca 1,2 meter högre än i dag. Därefter föll den åter tillbaka och växlade fram och tillbaka kring dagens nivå. På 1000-talet e.Kr. låg havsytan som i dag. Ett kvinnoskelett, kallat ”the Reef Woman”, spolades då iland. Vi har daterat hennes ben. Vi vet hennes ungefärliga ålder och vi vet att hon huvudsakligen livnärde sig på havsföda. Vi saknar dock DNA-analys.

3. Strax därefter steg havet till ca +60 cm. Kvinnoskelettet täcktes av korallfragment som cementerades till en hård massa (”beach-rock”). Denna nivå finns registrerad på en mängd olika platser på Maldiverna. Det var under denna period som ögruppen islamiserades. Vi ser alltså att folk kunde leva i Maldiverna även när havsytan var hela 60 cm högre än vad den är i dag.

4. Så sjönk havet åter runt 1250 e.Kr. till lägre nivåer (exakt hur mycket är vi inte klara med ännu). På 1700-talet var havsytan låg och träskmarker kunde bildas på flera platser.

5. Två sankmarker på atollen Guidhoo förvandlades på 1790-talet från mangroveträsk till små sjöar, vilket markerar att havsytan utanför steg till ca +30 cm enligt otaliga morfologiska indikationer längs öarnas stränder. Detta gäller stormstrandlinjen, högvattennivån, havets medelvattenyta och sjöars och laguners vattenytor.

6. På 1970-talet hände något dramatiskt; sjöarna torkade ut (vattenytan sjönk), stormstrandlinjen försköts nedåt med ca 30 cm, högvattenytan sänktes med ca 30 cm, medelvattenytan föll så att folkets båtar fick ta andra vägar mellan öarna och vattenytan sjönk i sjöar och laguner. Denna unga havsytesänkning tror vi har orsakats av en ökad evaporation, avdunstning.

7. Under de senaste tio åren finns inga som helst tecken (i Maldivernas mareografer) på någon havsytestigning, och självfallet inte på någon drastisk acceleration i stigningen (så som IPCC påstått föreligger). Satellitdata för tiden 1990–2000 visar samma bild; avsaknad av både stigning och acceleration.

Fortsatt forskningsprojekt

Nu kastar vi lystna blickar på Sri Lanka (där vi gjort ytterst intressanta observationer), södra Indien (där en grupp redan arbetar), Bangladesh (där arbete redan föreligger), de indiska Andamanöarna liksom delar av Sydostasien. Här behövs lokala studier och regionala synteser, helst i direkt samarbete med Uppsalaarkeologen Paul Sinclairs arkeologiska projekt.

Vår grupp i Maldiverna har förutom mig själv bestått av följande forskare: Britterna M Tooley och S Dawson, fransmännen J Laborel, J Colina och F Laborel, svenskarna G Possnert, T Sjövold och B Lembke samt S Islam från Bangladesh, och därutöver några dykare samt ett tiotal lokala kontakter och medhjälpare på Maldiverna.

Fotnot: För ytterligare information se webbsidan: http://www.pog.su.se/sea

NILS-AXEL MÖRNER

Föreståndare, avdelningen för paleogeofysik & geodynamik vid Stockholms universitet samt ordförande för INQUA Commission on Sea Level Changes and Coastal Evolution.