Petra Zäther

Forskare kring dammbyggena
ofrivilligt vittne till folkmordet

Anthony Dias på besök i en by i Gujarat.

– Rädsla? frågar jag.
–Visst, svarar han utan tvekan. Jag var väldigt rädd och min familj var orolig. När jag kom tillbaks till Mumbai fick jag försöka få dem att förstå att jag inte kunnat ringa under de första veckorna. Rädsla och oro är mänskligt, men de känslorna får inte ta överhand. Jag hittade strategier. Jag bytte till mindre uppseendeväckande kläder, köpte en liten shoppingväska, en sån som lokalbefolkningen har när de går och handlar.

Mannen jag samtalar med heter Anthony Dias. Vi träffas i storstaden Bangalore i södra Indien. Han är jesuitpräst, forskare i rättsvetenskap och människorättsaktivist. Kombinationen är inte otänkbar i Indien. Anthony berättar om sina tre månader i en by i delstaten Gujarat. Under hans vistelse startade våren 2002 våldsamma förföljelser av den muslimska minoriteten i delstaten. Vi talar om bilderna som är formade av politisk retorik och media.

Jag har bett att få träffa honom eftersom jag vill komma närmare skildringar från bynivån. Våldsvågen tog fart efter mitt besök i delsataten. Bakgrunden var en attack på hinduiska pilgrimer på resa hem från det omstridda tempelbygget i Ayodhya, i delstaten Uttar Pradesh. Muslimer pekades ut som de skyldiga och snart fylldes gatorna av våldsamma folkmobbar. Polis och militär verkade närmast handlingsförlamade. TV visade lemlästade kroppar och brända hus.
Socialt engagerade organisationer från övriga Indien besökte delstaten. De fungerade som vittnen till förföljelserna av muslimer. Flera ville sprida kunskap om det som skett. Deras berättelser och de möten jag själv erindrade mig från Gujarat gjorde det bara delvis möjligt att greppa den brutala verkligheten.

Aktiv i kampen mot Narmada-dammarma

Första gången jag träffade Anthony var i Varodara. Staden kallades tidigare Baroda och ligger i södra Gujarat. Då möttes vi i ett litet rum som Narmada Bachao Andolan, Rädda Narmada Rörelsen, har som sitt huvudkontor i Gujarat. Rörelsen är en av indiens största och förbjuden av delstatsregeringen. Rörelsen verkar för att bevara levnadssätt och uppehälle kring Narmadafloden och har anhängare i tre av indiens största delstater. Hotet utgörs av en utvecklingsinsats i form av stora dammar (se SYDASIEN 4/02).

Projektet omfattar 30 megadammar, 135 medelstora och 3 000 mindra. Då besökte jag byar i alla tre delstaterna. Aktivisterna talade om ett utvecklingsparadigm som utesluter den största delen av befolkningen. Nu, ett år senare, är det oundvikligt att göra kopplingar till den militarisering av utveckling som sker i Gujarat och i viss utsträckning i landet i sin helhet.

Ursprungsbefolkning ställs mot muslimer

Det är uppenbart att Anthony känner en enorm värme för adivasis i Gujarat. Adivasis är den indiska benämningen på stambefolkningar. Men han ger inte en romantisk och generell bild. Han berättar istället om sina värdar bland Tadvi-stammen. De försedde honom med mat och husrum under vistelsen.
– Jag åker tillbaka dit. Jag behöver tacka dem och få se hur de har det, menar Anthony. De är egentligen inte hinduer, men de har blivit hindutviserade. Den termen står för en politisk hinduisering och handlar lite om religion. Hindufundamentalistiska organisationer som är aktiva i området ingjuter i dem ett hat mot muslimer, som lett till att grupper av adivasis i Gujarat under oroligheterna 2002 attackerade muslimer, deras hem och deras affärer med brinnande pilar.

En dagstidning rapporterade att det tidvis rådde brist på pilar och att det importerades pilar från grannstaten Rajasthan, fortsätter han Anthony. Men han åberopar också kända indiska sociologer som hävdar att Tadvi-stammen lika gärna skulle kunna komma att ge sig på hinduer och deras tillgångar. Människorna i de här områdena är nämligen hårt pressade, och kan manipuleras av olika krefter, beroende på vem som matar ger dem stöd.
Anthony är trots detta inte uppgiven, utan han försöker förstå vad det är som som påverkar Tadvi-stammens förutsättningar. Han talar om politisering av religion och om utvecklingsstrategier. Det är tydligt att Anthony tillhör dem som menar att våldet mot muslimer i Gujarat var noggrant planlagt.

Våldsbenägen organisation verksam

Hur har då adivasis hamnat mitt i striderna? Anthony håller med mig om att delstaternas regeringspartier sällan har fotfäste ute på den indiska landsbygden.
– Det är naturligtvis en del av problemet, börjar han. Men det handlar inte om att information kring partier saknas, utan det handlar mer om propaganda. Tadvi-stammen som lever i närheten av Varodara är delvis integrerad i samhällsekonomin. Det betyder också kontakter med en mängd olika organisationer, av vilka det finns ett myller av i Gujarat. VHP, Vishwa Hindu Parishad (Hinduiska Världsrådet) är en av de som förekommer mest i media. En del av grupperna består främst av intellektuella, medan andra ägnar sig åt rekrytering i städer och på landsbygden.

En del av dessa grupper är tydliga. Målet är att etablera en teokrati kallad Hindu Rashtra, at förvandla det mångkulturella Indien till ett rent hinduiskt hemland. Bajrang Dal är en grupp som specifikt tillber apguden Hanuman, och som är en våldbenägen del av Sangh Parivar, familjen av hindufundamentalistiska organisationer.

Mahatma Gandhi skulle ha protesterat

Bajrang Dal är ett exempel på en grupp som uttalat inte tvekar inför att använda våld för att säkra målet Hindu Rashtra. En fullständigt annorlunda väg mot den som Mahatma Gandhi, född i Gujarat, valde under självständighetskampen. Gandhi hävdade att vägen var viktigare är målet.

– Om Gandhi levt i dag skulle han kraftigt tagit avstånd från det vägval Gujarats regering har tagit. Gandhi protesterade mot den hårdförda kapitalismen. I Gujarat av i dag är globalisering tvärtom ett modeord. Företag i Gujarat ligger långt framme vad gäller export. Liberalisering och privatisering likställs i Gujarat med utveckling, och denna får inte ifrågasättas. Rekryteringen och hindutviseringen av adivasis har gått genom grupper som indirekt arbetar för det hindunationalistiska regeringspartiet BJP.

Den politiska bakgrunden i Gujarat analyseras av många. Kritiken har sedan de värsta massakrerna inträffade våren 2002 riktats direkt mot BJP, ett parti som alltsedan mitten av 1990-talet haft en stark ställning i Gujarat. Partiets chefsminister Narendra Modi har samtidigt fört en starkt exportinriktad politik och satsat i stor skala på Sardar Sarovar, en av de största och mest påkostade fördämningarna av Narmadafloden. Det har därför under många år varit mycket svårt att öppet kritisera projektet.

Samband med stamfolkens rehabilitering

Anthonys forskningsprojekt innefattar analyser av kompensation och rehabilitering av detta projektet. Han utgår från förklaringar av männskliga rättigheter och lyfter fram den indiska demokratins konstitutionella ramverk. Adivasi-grupperna i södra Gujarat pekas av Rädda Narmada-Rörelsen ut som de mest utsatta grupperna för följderna av Sardar Sarovar-bygget.

Deras kultur bygger ofta på ett samhälle utan monetära medel och de saknar i de flesta fall papper på de land de brukar sedan generationer tillbaka. Genom utvecklingsprojektet blir stora delar av denna befolkning tvångsförflyttade. Deras ersättning uteblir vanligtvis, och genom mobilisering kräver vissa grupper kompensation genom nytt land. Verkligheten är emellertid att det i bästa fall blir tal om kontantkompensation i form av en engångssumma.

Retoriken kvarstår och damm-motståndare bekämpas

Retoriken mot muslimer har ökat under de senaste året. Trots att våldet i Gujarat under 2003 minskat har politiska uttalanden från delstatens ledare kommit att bli än mer fundamentalistiska till sin karaktär. Varningssignalerna från den nationella regeringen har varit vaga, och BJP:s valseger i december gör att Narendra Modis delstatsregering fick förnyat förtroende av Gujarats väljare.

Det hårda klimatet gentemot folkliga rörelser i Gujarat innebär en mycket stor utmaning. Det blir allt vanligare att invånare som hävdar sin rätt till land och levebröd blir i retoriska ordalag utpekade av regimen för att vara anti–nationalistiska. Kritiker av marknadsanpassning och stora utvecklingsprojekt som dammar tillhör enligt regeringen en rörelse mot det allmänna och mot globalisering. Grupper som arbetar för minoriteter och för alternativa vägar till utveckling förföljs och tvingas lämna området.

Anthony själv kom inte till Gujarat för att bevittna ett folkmord. Han ville problematisera dammprojektens påstådda allmännytta. Som forskare beskriver han också en frustration över allt material han inte kunnat samla in under de oroliga månaderna på plats. Som aktivist är det emellertid tydligt att han fått en djupare insikt om de strukturer som måste motarbetas. Redan nu i vår åker Anthony därför tillbaka till byarna kring Varodara i Gujarat.

PETRA ZÄTHER/Svalorna, text och foto