Thalif Deen/IPS

Mer opium än någonsin

Trots att Afghanistan nu har en demokratisk regering och trots att en 4 800 man stark internationell fredsbevarande styrka finns på plats i Kabul, har man inte lyckats göra någonting åt odlingen av opium i landet. Årets skörd var större än någonsin.
En ny rapport från FN visar att Afghanistans inkomster från opiumhandeln ökade från 720 miljoner dollar 2000 till 1,4 miljarder dollar förra året.
Antonio Maria Costa, generaldirektör för FN:s narkotika- och brottslighetsorgan UNODC, säger att rapporten tar upp svåra frågor – varför kan inte den internationella närvaron i Afghanistan kontrollera droghandeln, som är kopplad till internationell terrorism och organiserad brottslighet? Och varför kan den nya regeringen i Kabul inte kontrollera opiumodlingen lika bra som talibanregimen gjorde under åren 2000-2001?
Costa säger att det inte finns några enkla svar på de frågorna. ”Opiumekonomin” i Afghanistan är ett mycket komplext fenomen.
Opiumhandeln var i laglig i Afghanistan innan och under talibanernas styre. Talibanregimen förbjöd odling av opium 2000, men handeln var laglig även efter det.
När förbudet infördes var Afghanistan källa för 70 procent av den illegala opium som producerades i världen. Efter förbudet minskade produktionen kraftigt, men under 2002 har den ökat igen och Afghanistan står nu för nästan tre fjärdedelar av världens opiumproduktion.
Förra årets opiumskörd på mer än 3 400 ton var den största i landets historia, och drogmissbruket i landet har också ökat under de senaste åren. Det beror bland annat på befolkningens svåra umbäranden och på att en mängd flyktingar som har utvecklat narkotikaproblem i olika flyktingläger har återvänt till Afghanistan.
Men Costa menar att den nya regimen har en möjlighet att lösa problemen.
– Afghanistans opiumekonomi kan monteras ned om regeringen, med hjälp av det internationella samfundet, tar itu med problemens rötter och inte bara med symptomen.
Costa pekar ut några faktorer som är nödvändiga för en effektiv och hållbar strategi mot narkotikahandeln. Det handlar bland annat om att hjälpa bönder att välja lagliga grödor, att inrätta ett ordentligt system för så kallade mikrolån, att se till att kvinnor och kringvandrare arbetare får ordentliga jobb, att se till att barn - och i synnerhet flickor - får utbildning, samt att neutralisera de försök som smugglare och krigsherrar gör för att hålla droghandeln vid liv.
FN-rapporten berättar också att 80-90 procent av heroinet på den europeiska marknaden kommer via den så kallade Balkan-rutten (Afghanistan-Iran-Turkiet-Balkan-Europa).
De siffrorna visar att en lösning på problemen kräver en internationell uppslutning.
– Med andra ord – alla länder som är en del av Afghanistans narkotikaproblem borde också vara en del av lösningen, säger Costa.

RANJIT DEVRAJ/IPS