Ann-Britt Tholf
Lalappas väg från massör
till flasksamlare – efter 11 september
Massören Lalappa Tullasappa Halli
Lalappa
Tullasappa Halli av lamanistammen i byn Beladhadi Tanda i Karnataka
föddes som son nummer tre av elva syskon. Hans mamma födde barn
vartannat år under tiden 1972–1994, hon är mellan 40
och 50 år. Nio av barnen är i livet, tre av dem bor kvar hemma
i byn dör pappa Tullasappa (bilden till höger),
som är mellan 60 och 70 år, försörjer familjen nödtorftigt
genom dagsverken hos jordägande bönder. Han tjänar 30 rupier
om dagen och hans fru, som också arbetar på fälten, tjänar
20 rupier per dag. Det ris de har råd att köpa kostar 8 rupier
per kilo. Mjölk kan de inte dricka varje dag, ja inte ens varannan,
en liter kostar 10 rupier.
Tullasappa ville att en av de sex sönerna skulle få ett yrke. De två äldsta behövdes för arbete hemma. ”Lallu” blev den som fick satsa på en utbildning. Skolan där han utbildade sig till massör ligger 70 kilometer från byn, den sträckan åkte han med buss dagligen under ett år.
I grannbyn hittade Tullasappa en passande 15-årig flicka som Lallu gifte sig med när han var 21 år. På sex år har hon fött tre barn; att det inte blir fler har säkerställts genom att hon låtit steriloperera sig.
Hård konkurrens på dumpad marknad
Lallus möjligheter till inkomst som massör i byn är obefintliga.
Han måste därför flytta med sin familj och de valde en
populär semesterort i grannstaten Goa. Nioåriga Santa följde
med för att hjälpa till i hushållet och ta hand om barnen.
Me en flaska kokosnötsolja och en sarong i en kasse på pakethållaren
cyklade han omkring och erbjöd sina tjänster. Men konkurrensen
var hård och outbildade massörer dumpade priserna. Lallu begärde
150 rupier för en timmes behandling.
Inkomsterna från massörsjobbet räckte inte, hantlangarjobb
på byggarbetsplatser för paret gav det nödvändiga
tillskottet.
Nu har turistströmmen minskat drastiskt till Goa, och de kan inte längre räkna med någon inkomst alls från Lallus utövande av sitt yrke. Kassen på pakethållaren har fått lämna plats åt två säckar. I dem samlar han flaskor av glas, som han säljer i närmaste stad, belägen 10 kilometer från det hus där familjen hyr ett rum. För en whiskyflaska betalar han 1:50 rupier och säljer den för 2 rupier, en tonicwaterflaska som kostar 80 paisa säljer han med 20 paisa (4 öre) vinst.
Lallus arbetsuppgifter är annorlunda i dag, kassen med lite glans av status är utbytt mot säckar, och hans kamp för dagens ris är ännu hårdare än tidigare. Hans energi och framåtanda har dock inte förändrats, och den förtröstan han utstrålar, och som jag vill kalla indisk, verkar omöjlig att krossa.
Sönerna familjens trygghet inför ålderdomen
Lallus gamla cykel behöver repareras, säckarna har sett sina
bästa dagar, och glasflaskor byts i produktionen i rask takt ut mot
flaskor av plast utan värde.
Social trygghet i form av pension och åldringsvård är
okända begrepp för Lallu, men han oroar sig inte för framtiden.
Tullasappa har fyra söner i livet och av Lallus tre barn är
två pojkar. Det är de som är hans sociala trygghet och
pensionsförsäkring, och som ska stå för den vård
deras föräldrar en dag kan komma att behöva.
Från massör till flasksamlare var steget inte långt för Lalappa från Beladhadi Tanda. Det togs i det ögonblick då två flygplan styrdes in i skyskrapor i en annan värld på en plats på jorden.
ANN-BRITT THOLF, text och foto
Monsun 2/03 (Webb-bilaga
till SYDASIEN)
Sidan skapad 24 juni, 2003