Lars Eklund
Vattenkonferensen i Stockholm av stort intresse för Sydasien
Stockholms av vissa älskade, av andra avskydda vattenfestivaler i augusti varje år har numera upphört, men ett arrangemang med vattenanknytning som brukat sammanfalla med festivalen består, nämligen Stockholm Water Week. I år hölls den 10-16 augusti för 13:e året i följd denna vetenskapliga vattenkonferens som befäst sin ställning som en av de viktigaste mötesplatserna för världens forskare inom vattenområdet.
Vattenveckan arrangeras av SIWI, Stockholm International Water Institute, en expertgrupp med målsättning att finna hållbara lösningar på världens växande vattenproblem. Man utgör en så kallad tankesmedja med ambition att till politiker, tekniker och administratörer förmedla forskarnas ideer så att dessa kan förverkligas. SIWI:s arbete leds av en expertkommitté med professor Jan Lundqvist, Linköpings universitet, i spetsen.
Tillgång på rent vatten är en de centrala överlevnadsfrågorna i världen, och inte minst i Sydasien spelar vatten en nyckelroll för utvecklingen. Torka och brist på vatten omväxlande med perioder av skyfall och översvämningar tillhör vardagen; förorenade floder och förgiftat grundvatten likaså, och trätor mellan länder och delstater i regionen om kontrollen över flodernas livgivande vatten – som så väl behövs för konstbevattningsprojekt – är legio i regionen. Inte undra på att en betydande del av bortåt 1200 delegaterna på årets Vattenvecka i Stockholm kom från Indien, Pakistan, Bangladesh, Nepal och Sri Lanka, och de hade mycket att komma med i sina föreläsningar, seminarierapporter och presentationer.
Flodsystemens överlevnad i fokus
Huvudtema för årets konferens, liksom för det vetenskapliga symposium med världens ledande vattenforskare som löpte parallellt, var “Drainage Basin Security – Balancing Production, Trade and Water Use”, med vilket avses hur framtiden ska säkras för jordens flodsystem med hänsyn tagna till samhällens och människors behov. Ett tema som konferensen för övrigt ska ha också de närmaste fyra åren, för det är ett brett fält förknippat med en lång rad problem.
Åtta paneler arrangerades under veckan och dessa baserade sig på tre underteman som alla har stor relevans för Sydasiens del:
• Hur livsmedelsproduktionen kan tryggas under varierande klimatiska förhållanden.
• Hur miljöförstöringen av floderna ska hanteras
• Frågan om “virtuellt vatten”
Indusdeltat hotat av vattenbrist
Livsmedelsproduktionen togs upp av flera sydasiatiska forskare. Nayyer Alam Zaigham från geologiska institutionen vid Karachis universitet, Pakistan, tog upp skadorna i ekosystemet kring Indusflodens deltasystem till följd av såväl klimatiska variationer – som inte är något nytt fenomen, klimatet har varierat starkt under historiens lopp – som av sentida mänsklig aktivitet. Det stora uttaget av vatten uppströms för konstbevattningsprojekt gör att Indus, en gång i tiden benämnd Abasin, Flodernas fader, i dag är extremt känslig för variationer i vattenflödet och deltats framtid är högst osäker om inte radikala åtgärder sätts in för att trygga vattenförsörjningen. I sitt paper nämner Zaigham att om inte så sker finns det en risk att Indusfloden till sist kommer att gå samma öde till mötes som den parallellt rinnnande Sarasvati-floden en gång gick, nämligen total uttorkning. (Arkeologen Eva Myrdal och museimannen Magnus Fiskesjö beskriver för övrigt lämningarna efter just den avancerade flodkulturen, nu steril ökenmark i indiska delstaten Rajasthan i SYDASIEN 3/03).
Också Ahsan Uddin Ahmed från Bangladesh Unnayan Parishad i Dhaka berörde på konferensen i Stockholm frågan om extrema klimatiska förhållanden, fast i detta fallet de förödande översvämningar som ofta slår hårt mot Bangladesh, senaste gången 1998 då inte mindre än två tredjedelar av landets yta ställdes under vatten under två månaders tid. Det finns dock en lång rad projekt för att mildra skadeverkningarna, och inte minst erfarenheterna från 1998 års översvämningskatastrof försöker man nu dra nytta av i det arbetet.
Skrämmande föroreningar av floderna
Miljöförstöringen
av flodsystemen är i dag ett gigantiskt problem i Sydasien, inte
minst i Indien, och flera inbjudna forskare presenterade sina skrämmande
rapporter om detta. Prakash Nelliyat från Madras School of
Economics i Chennai (se bilden), under förra året också
knuten till universitetet i Linköping, forskar kring industriell
tillväxt och vattenföroreningar i Noyyal-floden i Tamil Nadu.
Det handlar om textilindustrin i Tiruppur, där blekning och färgning
av bomullskläder vid stadens mer än 700 fabriker fullständigt
förstört vattnet i floden.
Det har skett till en sådan extrem grad att inte bara dricksvatten
måste hämtas från floder långt borta ifrån,
utan till och med industrierna själva måste numera importera
sitt processvatten. Svenska vattenforskaren Anna Blomqvist beskrev
detta redan i SYDASIEN 1/97.
Indisk miljölagstiftning och inrättandet av ett antal reningsverk har gjort lite, men inte räckt till för att råda bot på problemen, som drabbar miljontals människor som bor längs Noyyalfloden, i det att det förgiftade vattnet dödar fisken, försaltar marken, ger lägre risskördar och skapar stora hälsoproblem. Alla känner till det här men ändå tillåts situationen fortsätta. Orsaken är givetvis den att textilindustrin i Tiruppur är av stor betydelse för indisk export, det finns ett starkt samband mellan Tiruppur och de billiga indiska kläder som saluförs i Sverige. Prakash Nelliyat tror därför att enda sättet att komma till rätta med problemet är att utländska köpare och konsumenter tillgriper de påtryckningsmedel exempelvis i form av köpbojkott som står till buds för att tvinga fram miljöförbättringar i Tiruppur.
Dialog mellan motstridiga intressegrupper
Andra forskare beskrev likartade föroreningsproblem på andra
håll i Sydasien, och presenterade olika former av lösningar.
Professor S Janakarajan från Madras Institute of Development
Studies, också det i Chennai, berättade om Palarfloden i Tamil
Nadu, en annan av Indiens mest förorenade floder. Här är
det läderindustrier som svarar för utsläppen av stora mängder
fruktansvärt giftiga utsläpp. Jordbrukarorganisationer och miljörörelser
i delstaten har länge kämpat hårt för stoppa läderindustriernas
utsläpp, men på andra sidan står dels industriägarna
som agerar med regeringens stöd – lädervaror är en
annan oerhört viktig exportartikel – och dessutom hundratusentals
fattiga familjer i området vars hela försörjning hänger
på fortsatt läderproduktion.
Motsättningarna har varit hårda mellan dessa oförenliga
åsikter, men här har vattenforskarna bidragit till att försöka
jämka samman gruppernas egenintressen genom att inleda en dialog
och erfarenheterna från detta har varit positiva.
Jegan Rajkumar från National Water Supply and Drainage Board i Colombo, Sri Lanka, redogjorde för sin forskning om problemen kring avloppshantering i Vavunia-området i norra Sri Lanka, ett torrt område där regnvatten traditionellt samlas upp och förvaras i tankar. Kemijordbruket och ökande mängder av orenade hushållsavlopp håller dessvärre på att smutsa ner tankarnas vatten, och det är en viktig uppgift att åtgärda detta.
Virtuellt vatten ersätter självförsörjning
Det tredje temat gällde ”virtuellt vatten”. Med det avses den mängd vatten som kan sägas ingå i en vara därför att vatten krävs för produktionen. Ett land med brist på vatten och som därigenom inte klarar att självt producera den mängd livsmedel som behövs för sin befolkning kan kompensera denna brist genom att i stället importera matvaror, medan ett annat land där vatten finns i överflöd på motsvarande sätt kan dra fördel av detta och exportera varor för vilka det krävs mycket vatten.
Ett sådant livsmedel av stor betydelse för Sydasien är
ris som ju odlas i vatten. De bangladeshiska forskarna Saila Parveen
och I M Faisal från North South University i Dhaka har studerat
detta fenomen grundligt och presenterade på konferensen ett paper
om handeln med virtuellt vatten mellan Indien och Bangladesh och de politiska
och ekonomiska dilemman den skapar.
I dag importerar Bangladesh stora mängder ris från Indien (och
därmed också importerande virtuellt vatten), och det innebär
att landet inte desperat måste öka sina egna risodlingar och
kopplat därtill vattentillgångar lika mycket som skulle krävts
om man strävat efter att den inhemska risproduktionen ska stå
i paritet med befolkningstillväxten.
Känslig fråga för nationalistiska politiker
Men samtidigt är dock samarbete med Indien en synnerligen känslig fråga i Bangladesh. Många, inte minst politiker inom den nuvarande regeringsalliansen, anser det vara alltför riskabelt att göra livsmedelsförsörjningen beroende av import från den stora mäktiga grannen med vilken man tidigare haft konflikter om vattnet (se min artikel om Gangesvattnet i SYDASIEN 1/97), och förespråkar i stället att landet ska satsa på självförsörjning trots de praktiska problem det innebär.
Många goda förslag till åtgärder och lösningar på problemen kring världens flodsystem framkom under årets Stockholm Water Week, och diskussionerna fortsätter som sagt också under de närmaste åren. Eftersom arrangören, Stockholm International Water Institute, har som målsättning att nå ut med den fördjupade kunskapen och försöka finna praktiska lösningar på problemen i verkligheten är det naturligt att man gärna delar med sig. Därför är det så att alla rapporter från konferensen finns föredömligt publicerade på Internet, och fritt kan laddas ner. Gå till SIWI:s hemsida på http://www.siwi.org.
LARS EKLUND
Monsun 3/03 (Webb-bilaga
till SYDASIEN)
Sidan skapad 29 september, 2003