Pär Jansson

Iqbal Malik – hon är apornas bästa vän

Det finns ungefär 500 000 apor i Indien; de flesta lever i bostadsområden. Varje dag blir hundratals människor bitna och måste ta stelkrampssprutor. Iqbal Malik, Indiens främsta expert på apor, har utvecklat ett effektivt och humant sätt att förflytta aporna från städerna. Ingen vill döda en apa i Indien eftersom vår närmaste kusin anses vara en levande form av den hinduiska guden Hanuman.

När rövarband tränger sig in i bostadskvarteren i New Delhi och terroriserar hyresgästerna, bryter sönder deras tv-antenner, rycker ned deras kläder från tvättlinor och ibland tränger sig in i husen och stjäl mat ur kylskåpen, då ringer de till Iqbal Malik.
För det är inte vilka tjuvar som helst, utan apor.
Iqbal Malik är Indiens främsta expert på apor och har doktorerat på Rhesusapors beteende. Ibland har hon kallats för Monkeywoman, apkvinnan.
Iqbal Malik har utvecklat ett effektivt och humant sätt att fånga in och förflytta dessa marodörer. Hon studerar noggrant apornas beteende under några veckor. Med apornas favoritmat, jordnötter och blött vete, lockar hon in hela flocken i stora burar och transporterar dem sedan ut i skogen.
- Apor mår gott av att vakna upp intill ett träd som de kan klättra upp i, säger Iqbal Malik.
Hon älskar sin apor och dessutom anses apor i Indien vara en levande form av den hinduiska apguden Hanuman. Därför fångar hon aldrig hela populationen. - Apor är en del av den indiska kulturen och de har alltid levt sida vid sida med människan i Indien. Det vore galet att flytta på alla.
Undantaget är skolor och sjukhus. Det har förekommit att apor trängt sig in på avdelningar och ryckt ut patienters droppslangar och slagit sönder dyrbar utrustning.

Skogsskövlingens fel
Iqbal Malik menar att aporna inte bär skulden för sitt, enligt människan, våldsamma beteende. Skogsskövlingen har tvingat dem in i städerna, eller snarare sagt har staden invaderat deras naturliga miljö.
Sedan Indien 1978 dessutom förbjöd export av apor för medicinska experiment har deras antal ökat med ungefär 20 procent. Enbart i Delhi finns det enligt Iqbal Malik ungefär 5 000 apor; de flesta lever i bostadsområden. Även landets president har problem med apor som stjäl hemliga dokument och terroriserar statens tjänare.
I hela Indien finns det ungefär 500 000 Rhesusapor och hälften av dem lever i områden som bebos av människor. Iqbal Maliks mål är att halvera antalet apor som finns i städerna.
Orsaken till att aporna löper amok i städerna är, enligt Iqbal Malik, att regeringen tidigare fångade aporna på fel sätt. De snärjde en eller två apor från en flock. Men detta ledda bara till att gruppen splittrades och att nya apflockar bildades som behövde nya territorier att leva i. Problemet förvärrades.

Kloka djur lär sig knepen
När dessa vagabonder kommer till ett nytt bostadsområde börjar folk att mata aporna, för de ser dem som gudar. Men apor är primater, kloka djur som snabbt lär sig vad som finns i en bärkasse. De börjar snart ställa krav och det har förekommit att de har listat ut hur man öppnar en kylskåpsdörr för att komma åt läckerheter.
- Jag säger till hyresgästerna att det inte är något fel i att uppfatta apor som gudar. Men varför vill du att gudar skall komma till din dörr och tigga? Om de är gudar, gå till deras tempel i skogen och mata dem där.
Hon lär också ut några regler hur man skall bete sig om man fått apgudar till grannar:
Titta aldrig apor i ögonen. Hos människor betyder det att du är ärlig, men apor uppfattar det som en utmaning. Gå med mjuka steg. Trampar du hårt blir aporna rädda och kan attackera dig. Gå aldrig mellan en mor och ett barn. Modern tror att du skall skada barnet och anfaller.

Eget tv-program
Iqbal Maliks kunskap om apor har gjort henne till en kändis. Hon har sitt eget tv-program där hon talar om djur - inte enbart apor. Hon ser inte ut som den person man föreställer sig ligga gömd i veckor på hustak för att studera apors beteende. Hon klär sig praktfullt i färggranna saris och har stora armband och smycken som klingar då hon rör på armarna.
I pannan har hon en jättestor bindi som gör att hon mera ser ut som en spåkvinna än en zoolog. Hennes rymliga lägenhet är varmt och trivsamt inrett med antika möbler, färggranna mattor och konsthantverk från alla delar av Indien.
Hennes intresse för våra närmaste grannar i naturen började redan då hon var fyra år och i en pjäs i förskolan spelade en flicka som fick sin mössa stulen av en apa. Hon var tvungen att gå ut i djungeln för att hämta tillbaka mössan. 17 år senare befann hon sig bland apor igen, denna gång vid en fästning från 1300-talet i Delhi för att studera apor för sin doktorsavhandling.

Doktorshatt i zoologi
Efter att under två år spenderat tio timmar per dygn bland apor fick hon till slut sin doktorshatt i zoologi och en tjänst som lektor vid Delhis universitet 1984. Jobbet gjorde att hon kunde fortsätta att studera sina favoritdjur i det vilda, lära sig mera om apornas språk, deras beteende, relationer, mor-barn, allt som gick att studera.
En dag 1987 upptäckte hon att några av de honor hon hade iakttagit fattades. Hon började spionera och listade ut att aporna fångades och fördes bort av jägare anställda av stadens borgmästare.
- De gjorde det på ett grymt sätt. De tog en apa här, en apa där, de skilde mor från barn. De visste inte vad de gjorde. Det var dåligt för aporna och dåligt för människorna, för de apor som blev lämnade kvar blev aggressiva.
Hon tog kontakt med ansvariga för förflyttningen av aporna, förklarade för dem att hon var expert på apor och talade om hur en förflyttning skulle gå till. Hela flocken skall fångas, inga barn skall separeras från sina mödrar. Aporna skall fångas i stora burar eller med stora nät och de skall förflyttas till en plats där de har god tillgång till mat, vatten och skydd.

Ständigt eftersökt
Efter det att det blev känt att hon kunde göra under med terroriserande apor har telefonen ringt kontinuerligt. Det har varit samtal från skolor som fått sina salar sönderslagna, militärer som fått känslig utrustning förstörd, sjukhus där livrädda sköterskor jagats iväg från sjuksalar, fruktförsäljare som fått sitt levebröd stulet och hyresgäster som inte vågade gå ut därför att gräsplanen utanför huset hade ockuperats av våra närmaste kusiner.
Iqbal Malik ryckte ut. Flyttade på aporna. Alla var nöjda. Hon blev intervjuad i radio och tv. Hon höll på att bli en av Indien populäraste kvinnor.
Men för ett år sedan fick hon ett telefonsamtal från en av sina många vänner som varnade henne föra att hon hade blivit för populär. Någon ville skada henne. Vännen rekommenderade henne att så snabbt som möjligt skaffa tillstånd att förflytta apor. Hon hade aldrig tänkt på att man måste ha tillåtelse.
- Under tiden som jag har väntat på tillstånd har jag fått telefonsamtal från presidentens bostad. Jag svarade att jag visst skulle förflytta aporna, men skaffa mig först tillstånd. Men inte ens landets president har lyckats att skaffa mig tillåtelse. Sådan är byråkratin.

Hundra människor bits av apor varje dag
Iqbal Malik sitter med i styrelsen för Wildlife Board of India; de som ser efter djurlivet i Indien. Premiärministern är ordförande i denna inflytelserika och prestigsfyllda organisation. Hon förklarade under mötet att aporna i urbana områden måste förflyttas. Hundra människor blir bitna varje dag. Och dessa personer måste ta tio rabiessprutor till en kostnad av 5 000 rupier.
- Kostnaden för att inte förflytta aporna är 90 gånger högre, förklarade jag.
Premiärministern sade då att jag kunde börja vid hans kontor. Men jag upplyste honom att jag inte hade något tillstånd att göra detta.
Efter ett års väntan fick Iqbal Malik till slut ett telefonsamtal från en äldre distingerad byråkrat som sade att hon fick fånga apor. Det var många män som gjorde det och han såg inget hinder i att en kvinna gjorde samma sak. Det var bara att följa med dem ut på jakt. Han tyckte dock att det var ovanligt att en kvinna fann intresse i att jaga apor.
Då tog Iqbal Maliks tålamod slut. Hon förklarade att hon hade doktorerat på apor och att hon fick telefonsamtal varje dag från människor som blivit bitna av apor och ville att hon skulle förflytta dem.

Apjägarnas status höjd
I januari, efter över ett år då apkolonin i Delhi fått härja fritt och ökat okontrollerat i antal, började åter Iqbal Malik och hennes brigad av jägare att fånga in apor, till alla Delhibors lättnad.
Hon är mycket stolt över hur hon har organiserat infångandet av aporna. Till sin hjälp har hon tagit den stam som i hundratals år haft som yrke att fånga apor. Efter förbudet att exportera apor 1978 har de sysslat med tjuvjakt. Deras status i det indiska samhället har varit lågt eftersom de fångade djur som ansågs vara gudar.
- Dessa jägare är nu stolta. De får användning av sin yrkeskunskap på ett positiv sätt. Tidigare ville de inte visa sina ansikten. Nu blir de filmade, de får betalt, folk tackar dem. Numera respekterar folk dem.
Iqbal Malik tar däremot inte betalt för sitt arbete. Hon menar att hon gör detta arbete för högre anledningar. Hon har slutat sin tjänst på universitetet för att engagera sig för apor och att göra Delhi till en renare stad. Hon har satt upp en brigad av lågkastiga sophämtare som städar i bostadskvarter mot betalning.
- Jag har gett dessa människor en inkomst och respekt, för jag säger till de hyresgäster som lämnar sopor att det är ett viktigt jobb och att de inte skall förakta sophämtarna.
Vad hon lever på?
- Jag har en pension från universitetet och en man som ser efter mig. Jag har inga stora krav i livet. Min man säger att jag är en ovanlig kvinna som inte tycker om att handla, klä mig i guld och diamanter och gå på partyn. Däremot tycker jag om färger. De ger mig energi.

Pär Jansson

Tillbaka till SYDASIEN/Monsun nr 2/00