Tabibul Islam

Biharierna – pakistanierna som ingen velat ha på 30 år

De bor i 65 flyktingläger över hela Bangladesh. Pakistanierna som blev kvar efter tillkomsten av Bangladesh 1971. De äldre vill hem till Pakistan, men de yngre är födda i Bangladesh och vill ha medborgarskap.

Flyktingarna kallas biharer eftersom de ursprungligen kom från Bihar i Indien innan de 1947 utvandrade till det som då hette Östpakistan. 1971 blev Östpakistan Bangladesh och sedan dess har de levt i flyktingläger i väntan på att få repatrieras till Pakistan.
Men flera på varandra följande regeringar i Pakistan har förhalat frågan, av rädsla för att skapa social oro genom att flytta in en stor grupp nykomlingar.
De urdu-språkiga biharerna är inte heller välkomna i Bangladesh. Trots att merparten av flyktingarna är födda efter 1971 anklagas de som grupp fortfarande för att ha varit på den pakistanska arméns sida under befrielsekriget som ledde till skapandet av staten Bangladesh.

Försökt skaffa internationellt stöd
De senaste 20 åren har de på alla sätt och vis försökt skaffa internationellt stöd, genom upprop, demonstrationer och hungerstrejker.
- Vårt liv är ett helvete, djuren har det bättre än oss, säger Jalaluddin, en av flyktingarna.
Tanvir Adnan, säger att det inte finns någon framtid för unga människor som honom i lägren. Och det är ändå värre för flickorna, menar han.
En annan flykting, som vill vara anonym, säger att unga flickor från lägren hämtas av sexhandlare. Och även om det inte sker så är möjlighet till ett eget liv i lägren små. Över 20 000 kvinnor är ogifta. Det finns helt enkelt inte utrymme för nya familjer.
- Var ska jag och min fru bo?, frågar en 30-årig man medan han slår ut med armen mot det lilla rum han delar med sina föräldrar och åtta syskon och kusiner i ett läger i Mohammadpur.

Eländiga förhållanden i lägren
Lägren är trånga och smutsiga. Överallt ligger högar med skräp. Vattentillgången är dålig och invånarna måste köa i timmar för att gå på toaletten.
Många av de unga människorna i lägren har lyckats hitta arbete främst inom textilindustrin, men många är också inblandande i illegal sprithandel och småstölder.
De äldre flyktingarna anser att Pakistan bär ansvaret för deras situation. Mellan 1974 och 1992 har Pakistan i fyra omgångar repatrierat totalt 175 000 biharier men resten har lämnats åt sitt öde, anser de.
De flyktingar som är under 35 år gamla delar inte föräldrarnas hopp om att flytta till Pakistan. De är födda i Bangladesh och vill ha medborgarskap.
En 40-årig flykting med två barn säger att två generationer av hans folk har levt omänskliga liv i lägren i väntan på att återföras till Pakistan.
- Våra barn går i bangladeshiska skolor och talar bangla. Vi vill inte flytta till Pakistan om den bangladeshiska regeringen ger oss medborgarskap, säger han.

Jämför med omhändertagandet av afghaner
Representanter för flyktingarna framför kravet på medborgarskap offentligt. Den 5 mars hölls en presskonferens i huvudstaden Dhaka då Sadakat Khan, ordföranden för en ungdomsorganisation, förklarade att de helst vill stanna.
Han uppmanade regeringen att ge dem medborgarskap och sa att Pakistan har förrått dem. Han drog paralleller till att Pakistan gav mat och husrum - och till och med vapen - till fyra miljoner afghanska flyktingar när Kabul styrdes av kommunister medan regering efter regering struntat i biharerna i Bangladesh.
- Det är skamligt att Pakistan säger att de inte har råd med sina egna medborgare som är fast i Bangladesh, säger Khan.
Regeringen i Bangladesh har inte reagerat på flyktingarnas upprop

Tabibul Islam/IPS

Tillbaka till SYDASIEN/Monsun nr 2/00