Gift med en gud

Religiös rit tvingar in unga indiska flickor i sexuellt slaveri

En av Indian Health Organisations, IHO:s, medarbetare håller sig lite på avstånd, men det märks att hon respekteras av de prostituerade. De lyssnar uppmärksammat då hon berättar om aids och att de måste skydda sig. När Gangawa var tio år blev hon bortgift med en gud. Men när guden, eller rättare sagt prästerna i templet, tröttnade på hennes såldes hon vidare till en bordell på Falklands Road i Mumbai.

Att viga sitt liv åt att tjäna gudarna och dansa i templen låter exotiskt. Men bakom denna indiska tradition döljer sig prostitution och sexuellt utnyttjande av unga flickor. I delstaten Maharashtra kallas dessa flickor som i mycket tidig ålder blir bortgifta med en gud för murali, i delstaterna Karnataka och Andhra Pradesh för devdasi. Skilda namn, men deras öden är likartade: förnedring och prostitution. Prästen hade talat om för föräldrarna till Gangawa att om de ville ha en son måste de gifta bort en av de fyra döttrarna till gudinnan Ranuka Yellamma. Prästen undersökte döttrarna för att se om de hade fläckig hy, tillplattat eller lortigt hår, tecken på att gudinnan kallade på dem. Gangawas hår var tovigt.

Löv från neemträdet bands runt Gangawas tunna kropp och stoppades in i hennes mun. Ansiktet smordes in i gult puder innan hon av prästen i en hemlig ceremoni leddes fram till en helgedom tillägnad gudinnan Yellemma i ett litet tempel i byn Soundatti i Karnataka.
Prästen lade ett halsband, mangalsurta, med fem röda och vita pärlor runt Gangawas hals och på ett ögonblick hade hon blivit hustru till en kvinnlig gud, dömd till ett liv som sexuell slav. När Gangawa var 12 år gammal auktionerades hennes jungfrudom ut till den högstbjudande i byn. I ett samhälle där tagande av oskuld anses kurera sjukdomar och hålla männen unga och friska blev priset högt; 30 000 rupier (ungefär 6 000 kronor).
Hennes öde blev likadant som andra unga devdasier. Hon stannade ett tag i templet men såldes sedan vidare till en man som utnyttjade henne tills han tröttnade. Hon hamnade slutligen i Mumbais ökända bordellkvarter. Hallickar lär betala för invigningsriterna och ger en summa till föräld-rarna för att sedan sälja flickorna vidare till bordeller.
- Detta system är en del av det patriarkaliska samhället i Indien. Det sägs att kvinnor offras till guden, men i realiteten utnyttjas de av männen. Detta erkänns inte officiellt, säger läkaren Neelam Gorhe, som studerat traditionen och funnit att de flesta föräldrar känner stolthet över att ha gift bort sina barn med en gud.

”Guds tjänare”
Devdasi betyder ”Guds tjänare,” men har i det moderna Indien blivit en eufemism för tempelprostitution. Seden lär härstammar från en gudinnekult i södra Indien där unga kvinnor ansvarade för ritualer i tempel, lärde sig musik och utförde religiösa danser (se Annemette Karpens artikel i SYDASIEN 3/93). I dag fortsätter traditionen i en korrumperad form bland lägre kaster i delstaterna Karnataka och Andhra Pradesh. Även män kan bli bortgifta med gudinnan. De kallas då för jogappa och kläs upp i kvinnokläder.
Trots det hårda livet är många äldre devdasier stolta kvinnor. De har den för indiska kvinnor ovanliga möjligheten att ärva jord eftersom de behåller familjenamnet. De är ofta familjens enda eller största inkomsttagare och anses därför värdefullare än söner - pengar inger respekt. Efter-som devdasier redan är gifta behöver föräldrarna inte spara pengar för att betala hemgifte. Deras systrar muralier har inte samma frihet. De ärver ingen jord.
Devdasier är kanske de enda kvinnor i Indien som först och främst vill ha döttrar. De kan inbringa pengar till modern. En devdasi kan inte gifta sig eftersom hon redan är gift med en gud.
Till skillnad från muralier är systemet med devdasi förbjudet enligt en lag från 1982. Föräldrar som gifter bort sina döttrar kan dömas till fem års fängelse eller 5000 rupier i böter. Personer som deltar i invigningsriten kan få tre års fängelse eller böta 2000 rupier.

Utförs i hemlighet
Fortfarande förekommer det att unga flickor invigs vid templet i Soundatti vid den årliga festivalen i början av februari. Ritualerna görs nu i hemlighet utanför temp-let, i hemmen, bara med en liten idolbild av gudinnan Yellamma. Vid 1997 års festival greps 14 personer misstänkta för att ha varit inblandade i bröllopsriter.
Ingen vet hur många flickor som i hemlighet invigs varje år. Enligt obekräftade uppgifter och rykten skulle det varje år röra sig om ungefär 300 flickor.
Delstatsregeringen i Karnataka har genom ett program, Devdasi Rehabilitation Programme (DRP), försökt att hjälpa devdasier och stoppa traditionen. En undersökning som DRP gjorde 1991 visade att det finns ungefär 3300 devdasier som bor kvar i området runt templet i Soundatti.

Pär Jansson

Tillbaka till SYDASIEN