Hindunationalister skriver om
den indiska historien
Rajender Singh Kushwaha i hindufundamentalistiska organisationen RSS (Rashtriya Swayamsevak Sangh) historieavdelning anser att Indien är kulturens vagga, urhemmet för all civilisation i världen.
FOTO: PÄR JANSSON
Egentligen vill han helst tala om mat. Mitt i utläggningarna om arisk folkvandring, om sanskrit som världens urspråk plockar Rajender Singh Kushwaha fram kakor från ett plåtskåp och berättade stolt att han hade bakat dom själv.
Bakom denne jovialiske gourmet med ett grått och yvigt jultomteskägg döljer sig en benhård nationalist som vill skriva om de senaste 5 000 år av indisk historian och föra fram Indien som kulturens vagga, urhemmet för all civilisation i världen.
Rajender Singh Kushwaha är chef för den hindunationalistiska organisationen RSS (Rashtriya Swayamsevak Sangh) historieavdelning som har som mål att göra hinduerna stolta över sin egen kultur och landets historia.
Bygger på missförstånd
En central fråga för RSS är att slå hål på myten om att arierna var en ljushyad folkgrupp som invaderade Indien, som förde civilisation till subkontinenten för drygt 3 000 år sedan och drev de mera mörkhyade draviderna till södra Indien.
De flesta historieforskare är nu övertygade om att det aldrig förekom någon invasion eftersom ordet arier bygger på ett missförstånd. Det var den tyske forskaren Max Müller som på 1800-talet blandade ihop begreppen och antog att arier betydde en folkgrupp. Egentligen är det en beteckning för de folk som talade indoeuropeiska språk i Indien och Centralasien.
Nazisterna i Tyskland förvrängde begreppet ytterligare när man hävdade att arier var det samma som germaner, och utgjorde en egen ras, som stod i motsatsställning till framför allt judarna.
Arier en hederstitel
Indiska forskare hävdar också att arier är en hederstitel som förekommer bland folk som talar indoeuropeiska språk. Det är exempelvis tradition bland kvinnor i Indien att kalla maken adji som kommer av ordet arier.
- Arier är inte en ras utan ett ord som används för att visa respekt. För att bli hedrad som en arier måste du ha en viss status i samhället. Senare kom ordet att även användas för buddhistiska munkar och medlemmar av kungliga familjer, alla kallades de för arier, säger Rajender Singh Kushwaha.
En av hindunationalisternas skarpaste kritiker, historieprofessorn Romila Thapar vid Jawaharlal Nehru-universitetet i New Delhi håller med om att arier är en hederstitel och att det aldrig förekommit någon regelrätt invasion.
Hon kallar det i stället för en långsam emigration från norr. Rajender Singh vill dock inte ens tala om någon emigration. För att kunna säga att Indien är Moder till all kultur kan han inte ens acceptera tanken på en emigration. Indoeuropeer är och har alltid varit indier.
Populär invasionsteori
Teorin om en invasion har dock varit seglivad, mycket på grund av att den har utnyttjas av alla. Britterna använde den för att rättfärdiga sitt koloniala styre, marxister förklarar kastsystemet utifrån den, de lågkastiga daliterna har tagit invasionen som bevis för att brahminerna och de högre kasten tagit ifrån dem deras land och att de egentligen är landets rättmätiga ägare. Men även brahminer har inte sällan med stolthet förklarat att de i rakt nedstigande led härstammar från ett mera ljushyat folkslag.
På 1930-talet påstod hindunationalisten Bal Gangadhir Tilak att arierna ursprungligen kom från ett arktiskt område och att de därefter delats upp i två grenar. En gren vandrade till Europa och förföll i barbari, medan den andra kom till Indien och där bibehöll sin ariska civilisation och att det var detta folk som återuppväckte den ariska kulturen över hela världen.
Den bengaliske författaren och religiöse ledaren Keshab Chandra Sen förde Tilaks tankar ett steg vidare och menade att eftersom britterna är av ariskt ursprung likväl som brahminerna i Indien var den brittiska kolonialmaktens ankomst till Indien ett kärt återseende mellan två kusiner. Denna teori har länge varit omhuldad av de övre klasserna i Indien, som ett sätt att kompensera ett mindervärdeskomplex gentemot den gamla kolonialmakten. Och fortfarande finns det brahminer som håller kvar vid uppfattningen att de rasmässigt är blodsbröder med britterna.
Induskulturen flyttas
Vad hindunationalisterna nu gör är att de vänder upp och ned på Max Müllers teori om en arisk invasion, kryddar med lite Bal Gangadhir Tilak när man påstår att det egentligen var indierna som förde kultur och civilisation till Europa och resten av världen, samt att Indien är urhemmet för all civilisation.
De försöker även flytta på Induskulturen, den civilisation som anses vara en av mänskligheten första högkulturer och som uppstod i floden Indus bördiga dalgång mellan år 3000 och 1500 f Kr.
Hindunationalisterna försöker flytta denna civilisation längre österut för att återbörda den till indisk jord, eftersom floden Indus i dag rinner genom ärkefienden Pakistan. De påstår därför att Induskulturen egentligen hade sitt ursprung på stranden till den mytomspunna floden Saraswati (som SYDASIEN tidigare berättat om i nr 1/99). Floden Saraswati torkade ut för tusentals år sedan men på satellitbilder kan spår urskiljas av den gamla flodfåran som runnit genom öknen i vad som nu är delstaterna Rajasthan och Punjab.
- Saraswatifloden har funnits, men det betyder inte att den är vaggan till Indus-civilisationen. Den första civilisationen uppstod nordväst om den indiska subkontinenten, säger Romila Thapar.
Knyts ihop med vedisk tid
Nästa steg för hindunationalisterna är att förbinda Induskulturen med den vediska perioden i Indien som egentligen är 1500 - 500 år f Kr. Hindunationalisterna förlägger nu den vediska perioden längre tillbaka i tiden, till 4500 år f Kr.
Därmed skulle Induskulturen ha sammanfallit med veda-epoken, uppkallad efter Vedaskrifterna som är hinduismens religiösa urkund och där kastsystemet nämns för första gången, söker nationalisterna göra en av mänsklighetens första högkulturer hinduisk.
Men Rajender Singh Kushwaha och hans nationalistiska vänners teori ställer till problem med logiken. Eftersom de menar att arier är en hederstitel och att de aldrig invaderat Indien eller någon annan kontinent blir det problematiskt att förklara hur befolkningen i Europa och Indien kan tala besläktade indoeuropeiska språk.
Kontinentalförflyttning
Rajender Singh går i gång med en ovidkommande utvikning om att han kan tillaga 300 vegetariska rätter och att hans ungdomstid mest gick ut på att laga mat till gäster på slottet och jaga tiger i den lilla prinsstat på sju och en halv byar som hans far styrde över. Inget kunde förberett mig på det svar han ger.
- Det beror på att kontinenterna rörde på sig, svarar Rajender Singh Kushwaha. - Förlåt? säger jag och håller på att sätta en av hans kakor, som smakar som svenska drömmar, i vrångstrupen.
- De har glidit i sär, säger han och visar med handflatorna hur jordskorpan delat på sig och bildat Europa och Asien.
Det är alltså inte folken som har vandrat utan geologiska fenomen har gjort att det i dag talas närbesläktade språk i Europa och Indien.
Inte nog med det, Singh menar att det fortfarande finns spår av en ursprunglig kultur i Europa som, så att säga, flutit med kontinenterna. Det finns detaljer och beteenden som människorna trots övergång till islam och kristendom aldrig glömmer.
Kyrkans förfall i västvärlden och den växande avkristningen, menar han, är ett bevis på att europeerna djupt inne i sitt undermedvetna letar efter sina kulturella rötter - hinduismen. Enligt nationalisterna är hinduism och hedendom närbesläktade och utgör själva urreligionen, den ursprungliga kulturen. Man menar att hinduismen inte är en religion utan ett sätt att leva, en kultur.
Hindunationalisterna påstår sig hitta spår av hinduiskt inflytande överallt i världen. Rajender Singh hänvisar till en bok av författaren och resenären Shamal Lal som på 1800-talet fann spår av hinduisk kultur och religion bland indianerna i Latinamerika.
Myter och fantasier
Romila Thapar tar sig för pannan när jag berättar för henne om Rajender Singhs beskrivningar om hur det indoeuropeiska språket spridits över världen.
- Gode Gud, vilket strunt. Kontinenternas rörelser skedde för över 60 miljoner år sedan. Problemet med RSS historieforskare är att de struntar i fakta och använder sig av myter och fantasier.
RSS vill kontrollera historien. Man är, liksom britterna, medvetna om att den som har makt över historien lättare kan styra ett land och dess befolkning. Rajender Singh förklarar att RSS håller på med ett stort projekt att samla in material, kopiera böcker, dokumentera muntliga berättelser från varje stad, varje by, varje familj och att allt detta material sedan skall användas för att skriva om Indiens historia för de senaste 5 000 åren.
De anser bland annat att Taj Mahal byggdes av hinduer och inte av mogulfursten Shah Jahan, och man rättfärdigar rivningen av Babarmoskén i Ayodhya med att ett tempel tillägnat guden Rama tidigare låg på samma plats.
RSS har bildat en organisation som ger ut skolböcker och undervisningsmaterial om religion, kultur och nationalism. Materialet är främst avsett för de skolor som RSS själv driver, men böckerna har även använts i statliga skolor.
All civilisations ursprung
I ett häfte som organisationen delat ut förklaras att Indien är ursprunget till all civilisation i världen:
”Indien är det äldsta landet i världen. När civilisationer inte hade utvecklats i många länder i världen, när folk i dessa länder levde nakna i djungeln eller skyddade sig med bark från träd eller hud från djur, kom Bharat (Indien) med kulturens och civilisationens ljus till alla dessa länder”.
Boken påstår vidare att det var indier som förde civilisationen till Kina, att de första människor som bosatte sig i Iran var indier och att det språk som indianerna i Nordamerika talar har sitt ursprung i Indien.
Kakorna är slut och jag har en sista fråga till Rajinder Singh. Hur kommer det sig att befolkningen i södra Indien har mörkare hudfärg om det är så som han säger att alla indier egentligen har samma ursprung. Hans svar på även denna fråga gör mig stum.
- Skillnaden i hudfärg är en fråga om klimat. Efter tusentals år i den skarpa solen har de blivit fysiskt annorlunda.
Pär Jansson