Krig och fred i Sri Lanka
Regeringen går från förlust
till förlust på slagfältet
Lankesiska regeringssoldater i parad när kistorna med offer från kriget i Jaffna kommer till Colombo. Foto: Pushpa Kumara/Reuters
Bara drygt fem månader efter regeringssidans dittills största nederlag i kriget mot Tigergerillan - förlusten av ett antal befästningar i Vanni-området i nordöstra Sri Lanka - så var det dags för ännu ett landmärke bland krigsnederlag. Det var den 22 april när den stora basen vid Elefantpasset föll.
Uppemot tusen soldater från regeringssidan av de cirka 15 000 som fanns på basen kan ha dödats. Och mycket av materielen på den kraftigt bestyckade basen togs säkert av den framrusande unga Tigergerillan. Landvägen till Jaffna skars därmed av och i skrivande stund rapporteras gerillan stå bara några kilometer utanför ”tamilernas huvudstad” Jaffna.
Samtidigt inledde förre norske utrikesministern Knut Vollebaek i vintras sina försök att hitta en fredlig lösning på den mångåriga konflikten. Därtill är han ombedd såväl av presidenten som av Tigrarna, vilket bara det måste ses som ett stort framsteg.
Regeringssidan har hittills avvisat internationell medling, något som Tigerledaren Prabhakaran däremot sagt ja till vid flera tillfällen.
Största förlusten på 17 år
Elefantpassets fall har på flera håll betecknats som regeringssidans största förlust under det 17-åriga kriget. En anonym militär källa säger att förlusten beror på den låga stridsmoralen hos fotfolket, dålig strategisk planering och brist på folk. Regeringssidan ca 100 000 man skulle behöva fördubblas, men oviljan att låta sig värvas är påtaglig bland de unga i landet.
Mot sig har de en hängiven kader av unga gerillasoldater som, trots att de bara utgör omkring en tiondel av regeringssidan i antal, lyckas nå framgång på framgång.
Elefantpasset är också ett tungt politiskt nederlag för regeringssidan. ”Hur kunde två hela armédivisioner inte klara att hålla basen? Nu är porten till Jaffna öppnad”, sa den lankesiske oppositionsledaren Ranil Wickremasinghe.
En vecka senare erbjöd Tigrarna eldupphör i utbyte mot att regeringssidan lämnar Jaffnahalvön. ”Vi kommer aldrig att ge upp Jaffna för Tigrarna”, blev regeringens harmsna svar. Och de ursinniga striderna har fortsatt med stora förluster på båda sidor liksom bland civilbefolkningen. Enligt uppgift från Tigrarnas Londonkontor så har man tagit den strategiska Navatkuli-bron i besittning. Bron ligger bara tre kilometer från Jaffna. Det kan betyda att gerillan står inför att återerövra Jaffna som man förlorade till regeringssidan i december 1995 sedan Tigrarna hållit staden i fem år.
Regeringssidan saknar nu landväg till Jaffnahalvön och den kraftigt befästa militärbasen och flygfältet i Palali, strax norr om Jaffna. Nya undantagslagar ger regeringen rätt att beslagta fordon och annan egendom för att få resurser till kriget.
Pressen, också den utländska, arbetar nu under censur och man har höjt skattesatserna på tobak och alkohol. Allt detta i början av maj.
Norsk medlare utsedd
Trots det upptrappade kriget så tycks det finnas större skäl till ett fredshopp än på länge. Norge är ombett av båda parter och har också omvärldens förtroende, inte minst efter flera framgångsrika internationella medlaruppdrag, bl a i Mellanöstern. Efter ett förarbete av den före norske utrikesministern Knut Vollebaek så har förre ledaren för Socialistisk Venstre, Erik Solheim fått uppdraget att under det kommande halvåret mäkla fred.
I början av maj besökte han New Delhi för att informera om sitt uppdrag, och han säger till nyhetsbyrån AFP att konflikten på Sri Lanka inte kan lösas utan en positiv insats från Indiens sida. I ett debattforum på Internet skriver Solheim också att parterna i konflikten menar att en lösning måste kunna fördras inte bara av Indien, utan också av USA och EU.
Men det blir inte lätt, vilket också Solheim betonar. Ändå finns det faktorer som ökar chanserna för att man ska komma någon vart i kommande förhandlingar. Norge har ett starkt internationellt stöd i uppdraget. Oppositionsledaren i Sri Lanka, Wickremasinghe, har gett sitt stöd till regeringssidans fredsansträngningar, inklusive till de ändringar i författningen som president Chandrika Kumaratunga föreslagit.
Norge har också haft kontakter med båda parter, inte minst med Tigrarna och deras ideolog och politiske talesman, Anton Balasingham. Balasingham har dessutom genomgått en njuroperation i Norge, och i en intervju i Far Eastern Economic Review antyder president Kumaratunga att hon räddat hans liv genom att godta att Anton får opereras i Norge! Och att norrmännen dessutom frågat två gånger...
Fem misslyckade försök
Fem gånger tidigare har fredsförsök misslyckats i Sri Lanka. Det som skiljer nu från då är inte bara att oppositionen i Sri Lanka är med i planen och att även regeringssidan nu godtar utländsk medling.
I dag har gerillan dessutom visat att en militär lösning inte längre är möjlig. Och det finns en stor längtan efter fred, också på den singalesiska befolkningsmajoritetens sida.
En väntad osäkerhetsfaktor är det alltmer politiserade buddhistiska prästerskapet som ofta motsatt sig kompromisser med tamilerna och deras Tigerrörelse. Den 6 april brände en buddhistpräst den norska flaggan framför Norges ambassad i Colombo.
Dessförinnan, den 16 mars, hade fyra inflytelserika buddhistledare lämnat en petition till regeringen. Där motsätter man sig varje ändring i författningen vad gäller buddhismen, landets flagga och nationalhymnen, man är också emot delegering av makten i landet, liksom utländsk medling. Och man anser att Tigergerillan ska krossas militärt. Regeringen har lovat att man inte kommer att gå med på någon lösning innan man konsulterat prästerskapet.
Men frågan är om regeringen är så intresserad längre av deras konfrontationslinje nu när man har oppositionen med sig på förhandlingslinjen.
Självbestämmande eller separation
Tigergerillans främsta krav har alltid varit en egen, separat stat i norr och nordöst. Men vid tidigare förhandlingar, liksom vid flera andra tillfällen har det visat sig att Tigrarna kan nöja sig med andra garantier för tamilernas säkerhet och utövande av egen politisk makt. Självbestämmande behöver inte betyda en separat stat.
Trots det upptrappade kriget kan således freden vara närmare än på länge. Men Solheim tar inget för givet och det gör han troligen helt rätt i. Och än har inte parterna satt sig vid förhandlingsbordet.
Kriget i Sri Lanka har skurit djupa sår i samhället. Det kommer ta generationer att reparera dessa sår.
Thomas Bibin