|
|
SYDASIEN nummer 2/1999
Zac O´Yeah
Kama Sutra – uråldrig handbok för
förälskade
Av flera texter som avhandlar dessa spörsmål
utmärker sig en handbok som den vise Vatsyayana författade
någon gång i början av tideräkningen: Kama Sutra.
I moderna termer kan handboken kallas för något av en bestseller.
I Kama Sutra skildras samlagsställningar
från de mest elementära, till sånt som liknar ren cirkusakrobatik.
Här finns beskrivningar av hur man matchar sexualpartners och lämpliga
könsorgan, allt om afrodisiakum och andra fiffigheter. Det intressanta
med Kama Sutra är att trots att den tycks rikta sig mest till manliga
läsare, redogör handboken för hur bägge partners i
ett förhållande kan nå tillfredsställelse. Kama
Sutra poängterar att om bägge blir tillfredsställda undviks
otrohet, gräl och andra tragiska konsekvenser.
Den sexuella akten får religiösa undertoner. Långt innan
Kama Sutra skrevs, noterades i vedaskrifterna att kvinnan utgör hälften
av mannen (eller människan) - för utan den ena skulle inte heller
den andra existera. Och i Kama Sutra påpekas att amatören kanske
läser boken som ren sexrådgivning, medan andra finner en djupare
mystisk innebörd.
Den tystlåtne harmannen
Vad står då att läsa i boken? Män och kvinnor klassificeras
med stor entusiasm, och av vardera könet finns tre klasser som huvudsakligen
särskiljs på sina könsorgan. De olika typerna är:
Shasha, harmannen, vars erigerade linga (penis) i längd ej överstiger
sex fingerbredder (10 cm). Han är småvuxen men välproportionerad,
tystlåten, godhjärtad och saknar stark sexualdrift. Hans säd
beskrivs som tämligen oförarglig.
Vrishabha, tjurmannen, har en linga på högst nio fingersbredder
(15 cm), hans kropp är solid som en sköldpaddas - en grym, rastlös
och retlig person. Hans sädproduktion är dock frisk.
Ashva, hästmannen, har en linga på tolv fingersbredder (upp
till 20 cm), är stor och bred, men inte fet - lättsinnig, lysten,
opålitlig och lat. Han engagerar sig föga i samlaget annat
än när utlösningen kommer. Hans säd är kopiös
och salt, som från en get.
Lotusdoftande sekret
Den första kvinnotypen är Mrigi, rådjurskvinnan, vars
yoni (vagina) mäter högst sex fingersbredder i djup (10 cm),
hon är späd och flickaktig men med köttigt venusberg. Ögonen
är svarta som mörka lotusblommor, och hennes stämma påminner
om en kokila (indisk gök). En mrigi är mycket kärlekskrank;
känslosam, svartsjuk, passionen regerar över förnuftet.
Hennes sekret doftar av lotusblommor.
Vadava, märrkvinnan, har en yoni på nio fingersbredder (15
cm). Späd men med breda höfter, kraftiga armar och ögon
som den mörka lotusblommans kronblad. Trots sin ombytlighet hyser
hon djupa känslor gentemot sin make; hon når ej lätt utlösning
och hennes sekret doftar som lotusen.
Karini, elefantkvinnan, har en tolvfingersyoni (20 cm), problem med sin
hygien, stora bröst, vildsinta ögon, och är omättlig.
Hon är skamlös och tvekar inte inför att synda. Hon är
dock inte lätt att tillfredsställa och kräver därför
ovanligt utdragna samlag. Hennes sekret är riklig och liknar den
vätska som flödar från elefantens tinningar.
En klok läsare ska dock ha i åtanke att dessa drag kan förekomma
i blandad form, och exakta förhållanden kan man bara få
veta genom praktisk utforskning. Oftast finner man då en kombination
av två eller alla tre typer och bör i sin älskog handla
därefter. Då män och kvinnor är av tre olika typer,
finns nio olika ”samlagsgrunder”, av vilka Vatsyayana räknar
bort fyra som mycket ovanliga. De fem återstående är:
samana (jämförbara förutsättningar varvid båda
blir helt tillfredsställda), uchha (när mannens förutsättningar
är för stora vilket gör samlaget otillfredsställande
eller smärtsamt för kvinnan), nichha (när mannen inte räcker
till och samlaget blir otillfredsställande för bägge parter),
samt överdriven uchha och nichha dito.
Utöver dessa grundsamlag finns tre utlösningar: chirasambhava-vissrishti
(långvarig); madhyasambhava-vissrishti (måttlig); shighrasambhava-vissrishti
(snabb). Därtill finns tre grader av könsdrift: chanda-vega
(rasande sexaptit); madhyama-vega (måttlig drift), manda-vega (svag
drift). Kvinnor med chanda-vega blir sällan tillfreds med en enda
orgasm, och motsatsen är den nästan frigida kvinnan med manda-vega.
Tre nivåer av könsdrift
Slutligen finns tre sorters stimulans som leder till orgasm: chirodaya-kriya,
stor prestation; madhyodaya-kriya (måttlig prestation); laghudaya-kriya
(liten prestation).
Om man sålunda räknar med nio samlagsgrunder, tre orgasmer,
tre nivåer av könsdrift och tre nivåer av prestation,
räknar Vatsyayana med att man kan ha 243 olika samlagsförhållanden,
och plötsligt inser den uppmärksamme läsaren att sex inte
är någonting man kan ägna sig lättvindigt åt.
Man måste skaffa sig expertkunskap för att pricka rätt.
Efter att ha fastslagit förutsättningar beskrivs i Kama Sutra
olika förspel, som påverkar sinnet gynnsamt, och skingrar eventuell
blygsel eller kylighet. Bland omfamningar kan vi t ex välja vrikshadhirudha,
som är som att klättra i träd: Mannen står stilla
och kvinnan placerar en fot på hans fot, höjer andra benet
så det kommer i nivå med hans lår, mot vilket hon trycker
sig fast. Sedan lägger hon sina armar om hans midja, trycker honom
mot sig och kysser honom som om hon sög i sig livets vatten.
Då man noga bekantat sig med de åtta olika famntagen, läser
man in sig på tio sorters kyssar som krävs för att fullborda
omfamningarna: i t ex ghatika-kyssen täcker kvinnan mannens ögon
med sina händer, blundar själv, för in tungan i hans mun
och rör den fram och åter med en långsam rörelse
som antyder ett högre nöje.
Lika metodiskt och detaljerat räknas samlagsställningarna upp:
fem grundställningar (på rygg, sidan, sittande, stående
och bakifrån) som är uppdelade på inalles tjugonio olika
variationer, ger läsaren en hel del att stå i.
Om man som exempel nämner dhenuka-vyanta-bandha går denna ut
på att kvinnan står på händer och fötter (ej
knän) och mannen tar henne bakifrån som om han vore en tjur
och hon symboliserar följaktligen en ko, vilket gör att denna
ställning är mycket gynnsam för karma.
Tuff ställning
En riktigt tuff ställning är janu-kuru-utthita-bandha: stående
framför varandra placerar mannen sina armar under kvinnans knän
och lyfter henne med insidan av armbågarna tills hennes underliv
kommer i nivå med hans midja; under tiden håller hon sig fast
runt hans nacke.
Bland allmänna råd påpekas att kvinnan bör träna
sin yoni så att hon med viljestyrka kan få den att dras samman,
liksom mjölkerskans hand som mjölkar kon.
Medan hon gör detta kan hon i sinnet upprepa mantrat ”kamadeva,
kamadeva!” - vilket är namnet på kärlekens gud. Kvinnan
som övar sig på detta vis kan glädja sig åt att
hennes make aldrig kommer att vilja vara tillsammans med någon annan
kvinna.
Och, meddelar Vatsyayana, par som på detta vis lever i nära
samförstånd kommer att vara lyckliga i denna värld, liksom
i nästa, och i längden kommer deras lycka att påverka
resten av världen, och så småningom leda till befrielse,
moksha, från reinkarnationens gissel, samskara.
Zac O'Yeah
|