SYDASIEN nummer 1/1999
Lars Eklund
Indiska gudar - del 7: Saraswati
Härom året gjorde indiska arkeologer
märkliga fynd efter bosättningar invid vad som tros vara en
uttorkad flodbädd tvärs genom Thar-öknen i Rajasthan. En
del forskare hävdade att fynden var sensationella, att man nu påträffat
floden Saraswati, omtalad redan i hinduismens religiösa urkunder
Vedaskrifterna för 4.000 år sedan. Där berättas om
den livgivande floden, kring vilken utbredde sig böljande sädesfält
och där markerna odlades av gudarna själva.
Precis som de heliga floderna Ganges och Yamuna dyrkats såsom varande
gudinnor har också Saraswati tillbetts som flodgudinna, trots att
man inte i verkligheten kunnat visa var floden flutit. Arkeologernas fynd
av en mäktig flodfåra, parallell med Indus, som så småningom
torrlagts till följd av att källflödena övergått
att rinna åt andra håll, sågs därför som en
triumf för den del av forskarkåren i Indien som ser till sin
uppgift att förändra den traditionella historieskrivningen.
För här, precis som i Mellersta Östern,
är arkeologin ett verktyg för att slå fast vilket folk
som varit först på plats och därmed också har rätten
till landet av i dag. Historierevisionisterna i Indien, som står
det hindufundamentalistiska RSS nära, vänder sig mot den etablerade
historiesynen som lär ut att hinduismen från början uppstod
bland boskapsskötare i Centralasien, att religionen fördes in
i Indien genom att ariska folkstammar invaderade norrifrån, och
att man då ödelade den ännu äldre högkulturen
kring floden Indus.
Att man nu tror sig ha funnit floden Saraswati bevisar, enligt dessa forskare,
att hinduismens rötter ligger i själva Indien och att hinduerna
är landets ursprungliga befolkning.
Gudinnan Saraswati förknippas också
i Vedaskrifterna med språkets och talets (Vach) gudomliga uppkomst.
Hon har därför inom hinduismen kommit att bli skaldekonstens
gudinna, och successivt har hennes verksamhetsområde utvidgats också
till andra konstarter såsom musik och måleri, och hon tillbedjs
av alla som söker kunskap och lärdom.
Särskilt populär är Saraswati i Bengalen, där hennes
årliga fest i slutet av januari - Saraswati Puja - firas på
ett sätt som påminner om höstens väldiga Durga-fest,
med gudafigurer som säljs i hundratusental, med ett intensivt firande
och med ceremonier i alla skolor, bibliotek och universitetsinstitutioner,
liksom i hemmen. Miljoner människor är ute på gatorna
om kvällen när gudafigurerna transporteras ner till Ganges,
och gudinnan återbördas till floden.
Saraswati framställs i regel med en bok i handen som attribut, och
därtill spelande på sitt stränginstrument, vina. Hennes
riddjur är Brahmas vildgås, hansa, som dock oftast mera liknar
en svan, eller ibland t o m som en påfågel!
Lars Eklund