Johan Mikaelsson

Högt pris för journalist –
Marie Colvin miste synen efter attack från regeringssoldater

Amerikanska journalisten Marie Colvin trotsade förbudet mot journalisters närvaro i gerillakontrollerade områden. Detta för att kunna rapportera om hur civila, inte minst barn, drabbas i Sri Lanks östra och norra delar.

Den amerikanska journalisten Marie Colvin fann sig inte i Sri Lankas förbud mot att besöka Wanni i norr. Men hon fick betala ett högt pris för sitt reportage. Hon är i dag blind på ena ögat. Väl tillbaka på säker mark konstaterar hon att mycket av det som regeringen säger till utländska journalister om tillståndet i norr är lögn.

Marie Colvin som nu bor i London och jobbar för brittiska Sunday Times gjorde sin reportageresa till norra Sri Lanka i april i år. Hon tog sig med vägvisares hjälp i hemlighet genom den lankesiska arméns försvarslinjer in i gerillakontrollerade Wanni i norra delen av ön. 44-åriga Marie Colvin är en erfaren journalist och har rapporterat från många av världens krigshärdar, alltid med samma engagemang för fred och med en stark vilja att visa krigets fasansfulla effekt på civila. Hon har också fått priser både för reportage och för sitt stora mod som journalist. I år fick hon utmärkelsen ”Foreign reporter of the year” av The Foreign Press Association i England.
Sedan 1995 gäller ett regeringsförbud mot att besöka de gerillakontrollerade områdena både i de östra och i de norra delarna. Tjänstemännen vid Ministry of Defence har endast gjort något enstaka undantag från den regeln, när de har ansett att regeringen har kunnat vinna propagandasegrar genom att få ut reportage som de tror kan svartmåla Tigrarna.

Första utländska journalisten

Colvin fann sig inte i att inte få förstahandsinformation. Hon trotsade förbudet för att få uppgifter om den av Norge initierade fredsprocessen, som annars bara kom via regeringskällor. Hon blev den första utländska reporter som lyckades ta sig in i Wanni. Det var på väg tillbaka efter en vecka fylld av intryck, möten och intervjuer med både civila och ledare för Tigrarna som Marie Colvin blev allvarligt skadad.
Hon befann sig vid Parayanlankulam, en halvmil från vägkorsningen i Madhu. Colvin och hennes beledsagare, som var civila tamiler med stor lokalkännedom upptäcktes av SLA-soldater när de nattetid försökte ta sig igenom försvarslinjerna.
Soldaterna tog för givet att det var en gerillaattack på gång och började skjuta. Beledsagarna flydde tillbaka till för dem säker mark. Men Colvin blev liggande i det djupa gräset. Hon låg länge tyst och funderade på vad hon skulle ta sig till. Till slut beslutade hon sig för att ropa: ”Jag är journalist. Journalist. English. USA”, skriver Marie Colvin själv i en artikel i Sunday Times.
Soldaterna sköt då direkt mot Colvin, med både automatvapen och granatkastare. Hon träffades snart av granatsplitter i ena ögat och började blöda ymnigt. Till slut kunde hon genom rop på engelska övertyga soldaterna om att hon var utländsk journalist.

Hon togs bryskt om hand av soldaterna. Colvin skriver att hon trodde att soldaterna skulle ta henne någonstans för att skjuta henne. Hon fördes till en upplyst plats utomhus. Hon slängdes på marken och en soldat slet av hennes tröja och en officer började förhöra henne. ”Erkänn att du kom för att döda oss. Erkänn åtminstone att din sida avfyrade granater mot oss först. Det är sant, eller hur?” ”Nej sir, det avfyrades inga skott från vår sida”, sa Colvin.

Allvarligt skadad

Soldaterna insåg att hon var allvarligt skadad och hon fördes i militärfordon till militärsjukhuset i Vavuniya och senare till Anuradhapura där en läkare ville avlägsna hennes öga. Hennes lungor hade dessutom blivit vätskefyllda vid explosionen och hon hade andnöd men sinnesnärvaro att inte låta sig opereras. Hon krävde i stället att bli förd till Colombo för att senare föras till USA.
Till slut kom den amerikanske ambassadören i kontakt med Colvin på ögonsjukhuset och först då kände hon sig säker. ”Sri Lankas regering reagerade med ilska på min närvaro i de tamilhållna områdena i Wanni. Den gav ingen ursäkt. Jag hade inget tillstånd att vistas där och sa därför att jag måste ha en hemlig agenda. Jag hade ingen hemlig agenda. Jag hade en journalists agenda. Jag begav mig till de gerillakontrollerade områdena för att prata med de Tamilska tigrarna och för att rapportera om en icke känd humanitär kris. Och att rapportera om det är viktigt.”

Enligt Colvin är barnen i norr är ofta så trötta på grund av näringsbrist att de inte orkar gå i skolan.
Föräldrarna säger själva att de inte håller barnen hemma av rädsla för att de ska tvångsrekryteras av Tigrarna. Det är bara en av regeringens lögner som döljs väl av medieförbudet. Sri Lankas regering har kritiserat Colvin hårt för att hon trotsade förbudet.
Colvin är i dag blind på ena ögat. Ett högt pris för en journalist med höga ideal.

JOHAN MIKAELSSON