Johan Mikaelsson

Norske fredsmäklaren
hamnade i hetluften

Erik Solheim försöker få parterna i inbördeskriget i Sri Lanka att lösa motsättningarna vid förhandlingsbordet i stället för på slagfältet. Foto: Johan Mikaelsson.

Erik Solheims uppgift är att förmå de stridande parterna att hitta en fredlig lösning på ett av världens mest segdragna inbördeskrig. Som fredsmäklare i Sri Lanka har Norges före detta utrikesminister hamnat mitt i hetluften. Det är en långt ifrån en lätt uppgift att medla mellan den singalesiska regeringen och LTTE, Tamilska Eelams befrielsetigrar. I det här skedet försöker Solheim som medlare bygga upp en tillit mellan parterna och medverka till att missförstånd undviks.

Trots att striderna i Sri Lanka kräver tiotals gånger fler dödsoffer än konflikten i Mellanöstern uppmärksammas Sri Lanka knappast alls i internationella medier. En orsak är att journalister inte tillåts rapportera fritt från de krigsdrabbade norra och östra delarna.
Innan det för drygt ett år sedan blev officiellt att Solheim skulle fungera som medlare agerade han budbärare mellan parterna. Regeringsskiftet som ägde rum i Norge förra året har gjort att Erik Solheim kan koncentrera sig fullt ut på Sri Lanka. Han har trätt tillbaka från den inrikespolitiska debatten.
Det har tagit emot lite för honom, men ett deltagande i Stortinget för venstre hade varit omöjligt. Medlingsarbetet är tidskrävande och långsiktigt och Solheim är förberedd på bakslag.
– Vi har hela tiden räknat med att det skulle ta tid. Hade det varit lätt att lösa den här frågan hade den varit löst för länge sedan. Det tar tid att finna en fredlig lösning, säger Erik Solheim, som nyligen har kommit tillbaka från årets tredje besök i Sri Lanka.

Framgång i medlingsarbetet

Han tar emot i ett tillfälligt kontorsrum. Det Kongelige Utenriksdepartement i Oslo renoveras och alla har tillfälligt fått flytta ett par kvarter, till en mer spartansk inkvartering. Trots fortsatt blodiga strider i Sri Lanka har Solheim nått framgång i medlingsarbetet. Den norska delegationen är den första utländska delegation som träffat LTTE:s ledare Velupillai Prabhakaran på över tio år.

Mötet ägde rum i det gerillakontrollerade Wanni-området i norr i november. Både Prabhakaran och Sri Lankas president Chandrika Kumaratunga uttrycker en tydlig önskan om fred. Det svåra är att få parterna kompromissa för att nå en fred som är godtagbar för den andra sidan. Men både sidorna står enade.
Så gott som alla tamilska partier och grupperingar har slutit upp bakom Tigrarna och erkänner gruppen som språkrör för det tamilska folket. På den singalesiska sidan är även det största oppositionspartiet UNP involverat i fredsprocessen.

Solheim tror att det finns en tradition av fredstänkande i Norge tack vare att Nobels fredspris delas ut i Oslo.
– Vid sidan av norska fotbollsspelare i Manchester United är nog fredspriset bland det som gör Norge mest känt i världen, säger Erik Solheim och skrattar.
– I kombination med Norges roll i Mellanöstern gör det att regeringar och organisationer från och till hör av sig till Norge när de behöver en neutral tredje part.
Eftersom regeringen i Sri Lanka inte vill ha FN-inblandning är detta inte aktuellt, men bland andra Indien, USA och EU stödjer aktivt medlingsförsöken.

– Det är naturligtvis viktigt att EU ställer sig bakom oss och uppmuntrar parterna till en fredlig lösning. Göran Persson nämnde Sri Lanka i en intervju i norsk TV nyligen. Det är väldigt positivt om Sverige och EU tydligare och mer markant stödjer parternas fredssträvan, säger Solheim. Det är anmärkningsvärt att Norge kommit så här långt. Sedan Indiens misslyckade fredsinsats 1988-89 har regeringen i Sri Lanka envetet motsatt sig all utländsk inblandning.

Norska flaggan bränd

I huvudstaden Colombo har stämningen från och till varit mycket hätsk. Nationalistiska singaleser med inflytelserika buddistmunkar i spetsen har motsatt sig Norges inblandning i vad de anser vara Sri Lankas inre angelägenheter. Under demonstrationer har de bränt norska flaggan och dockor föreställande Solheim.
Det finns ett växande norskt medieintresse för Sri Lanka och Solheims medlingsförsök, men det kommer inte i närheten av uppmärksamheten i tidningarna i Sri Lanka. Där är den norska medlingsinsatsen i fokus och Solheim själv har nagelfarits i pressen.

– Jag skrev en bok om norsk politik för ett par år sedan. Man har tagit det mest negativa som stod där och vridit det 180 grader tills det inte längre är i närheten av sanningen. Sedan har det förekommit en del rykten. Det har sagts att Norge har ett hemligt avtal med Prabhakaran om att få hamnen i Trincomalee när det blir fred. Det är ju givetvis absolut nonsens, säger Erik Solheim.
Det har också begåtts attentat mot norska ambassaden och en norsk frivilligorganisation. Men de handgranater som har kastats mot byggnaderna har kastats nattetid och har mest fungerat som skrämselskott.

– Vi kan inte ta lätt på det. Men vi bör inte överdriva problemen för vår del. Värre är att soldater och civila dödas på båda sidor. Vid ett bakslag i fredsprocessen kan 1 000 människor dödas på kort tid. Vi har ingen möjlighet att påtvinga parterna någon fred. Vi kan bara hjälpa dem att finna den och vi är beredda att göra allt för att göra det, säger Erik Solheim.

Tigrarnas Londonbas flyttas?

Säkerhetspådragen är omfattande när Solheim besöker Colombo. Men det är annat som upptar hans tankar. Fredsprocessen har varit i ett extra kritiskt skede. Storbritannien har precis ändrat lagstiftningen mot terrorism och den brittiska regeringen har förbjudit 20 gerillagrupper, däribland LTTE, som har sitt internationella högkvarter i London.

Förbudet kan innebära att kontoret måste flyttas. Tigrarnas ideologiske ledare, Anton Balasingham, som bor i London, varnade tidigare för att ett förbud skulle kunna leda till att Tigrarna måste dra sig ur fredsprocessen och återgå till fullt krig. I Sri Lankas krigsdrabbade områden vädjade tamiler till Storbritannien att inte genomföra ett förbud och till regeringen i Sri Lanka att sluta fred med Tigrarna. Men demonstrationerna var fruktlösa. Storbritannien genomförde ett förbud, och kriget fortsätter.
Den 24 februari förlängde LTTE den ensidigt utlysta vapenvilan med ytterligare en månad. Den har pågått sedan 24 december förra året. President Kumaratunga och hennes regering har inte besvarat önskemålet om vapenvila, utan har fortsatt en offensiv mot gerillakontrollerade områden i norr och öster.

Fokus ligger på det strategiskt viktiga Elefantpasset på Jaffnahalvön i norra delen av ön. Där har tusen och åter tusen soldaters liv krävts under årens lopp. Regeringen och Tigrarna har omväxlande kontrollerat passet. Sedan maj förra året är det Tigrarnas styrkor som är posterade här. De har under den två månader långa vapenvilan inriktat sig på försvar och undvikit offensiva operationer. För ett halvår sedan stod de vid staden Jaffnas gräns, men sakta har regeringsstyrkorna tvingat Tigrarna att retirera tillbaka mot Elefantpasset.

Tigrarna efterfrågar ett stopp för blockaden av varor till de norra och östra delarna. Och de ser en vapenvila som en nödvändig grund för att föra fruktbara fredssamtal. Men regeringen kan tänka sig att prata om fred medan striderna får fortsätta. President Chandrika Kumaratunga har även indikerat att riktiga fredssamtal kan inledas under våren.

Försiktiga uttalanden

Erik Solheim uttalar sig ogärna om den militära situationen, men konstaterar att båda sidor är miltärt starka just nu. Det talar för att samtalen ska kunna bli framgångsrika. Ingen av sidorna skulle komma till en fredsförhandling om de var svaga.
– Konflikten kan inte vinnas militärt av någon sida. Båda är starka nog att hålla den andra tillbaka. Men inte att vinna någon avgörande seger. Colombo är oftast väl avskärmat från krigets våld. Det som bekymrar singaleser mest är de allt högre levnadskostnaderna. Men under årens lopp har Tigrarnas självmordsbombare utfört många allvarliga attentat i huvudstaden. Det är också en anledning till att regeringen och de flesta singaleser ser Tigrar som terrorister. Men de är ofta ovetande om hur svåra förhållanden är i de norra och östra delarna, som delvis ödelagts av kriget.

Solheim tror att det skulle underlätta om människor i söder insåg att hela landet skulle kunna blomstra ekonomiskt om det blev fred. Han är övertygad om att försoningstänkandet i landet måste strömma uppifrån och ner. Ledarna måste hitta en lösning som är godtagbar för alla och det enda tänkbara en förhandlingslösning. Nästa steg är direkta fredssamtal, men innan dessa kan inledas måste flera hinder passeras.

Tänker på Sri Lanka hela tiden

Solheim är beredd att lägga den tid som behövs, även om det är krävande och frustrerande att veta att människor dör så länge ingen slutgiltig lösning har nåtts. Tankar på Sri Lanka uppfyller nästan hela den vakna tiden.
– Jag tänker inte på så mycket annat. Bara lite på norsk politik. Mina två barn tillhör nog de som är bäst informerade om utvecklingen på Sri Lanka, säger Erik Solheim.
Daglig kontakt med ledarna för de båda parterna har också gett djupare insikter om fredsprocesser.
– Man kommer under huden på ett annat sätt. När forskare i efterhand sitter med facit i hand tror de att saker var mer planlagda än de egentligen var. Möjligheterna att det hade kunnat gå helt annorlunda var ofta större.

JOHAN MIKAELSSON