Om tidningen

Bra länkar

Sri Lanka 

Namn: Sri Lanka sedan 1972. Dessförinnan Ceylon (portugisiska), Sihala (pali), Cinkalam (tamil), Ilam (tamil), Tambapanni (pali), Salike (grekiska), Taprobane (grekiska), etc. Ceylon är en portugisisk förvanskning av Sihala.
Den ca 2000 år gamla termen Ilam är tamil och betecknar hela ön. Den moderna termen Tamililam betecknar endast de traditionellt tamilspråkiga områden av ön som grovt sammanfaller med det en gång existerande kungadömet i Yalppanam (Jaffna) mellan ca 1300-1600 e.Kr.

Ortsnamn: Många ortsnamn har tre varianter, på sinhala, tamil och engelska. Några exempel i nämnd ordning:
Kolamba-Kolampu-Colombo;
Yapanaya-Yalppanam-Jaffna;
Nuvara-Kanti-Kandy.

Yta: 65 610 kvadratkilometer

Huvudstad: Sri Jayewardenepura Kotte

Handelscentrum: Colombo

Befolkning (2007): 20,2 miljoner

Befolkningstäthet: 305 personer/kvadratkilometer.

Beräknad livslängd: 73,4 år

Per capita GDP: 4 300 US-dollar (2005 uppskattat).

Tillväxt 2006: 6,3 procent

Exportvaror: textilier, hantverksprodukter, ädelstenar, te, gummi, kokos.

Folkgrupper: Sinhaleser 73,96 proc, lankesiska tamiler 12,71 proc, indiska tamiler 5,52 proc, lankesiska moorer 7,07 proc. Övriga 0,76 proc. Bakom talet för ”övriga” döljer sig bl a burghers och euroasiater.

Religioner: Buddhister 69,30 proc, hinduer 15,48 proc, muslimer 7,61 proc, kristna 7,55 proc, övriga 0,06 proc.
Observera att gruppen buddhister sammanfaller i stort sett med gruppen av sinhala-talande. Gruppen hinduer sammanfaller i stort sett med gruppen av tamiltalande.

Nationalflagga: Antogs definitivt 2 mars 1951. Den avbildar ett lejon med svärd på röd grund. Lejonet var sinhalesernas mytiska anfader (sinha=lejon). I hörnen finns fyra löv från upplysningens träd, under vilket buddhan Shakyamuni skall ha suttit.
Egenskapen att vara buddhist och att vara sinhala är förenade i en symbol. De två separerade ränderna, den oranga och den gröna, som skall utgöra en sjundedel av flaggan vardera, skall stå för minoriterna tamiler och muslimer.

Statsemblem: Det nuvarande emblemet, här ovan, infördes 1972, men det hade förelöpare. Det avbildar ett lejon med ett svärd, ett fullt krus som hänvisning till välgång, lärans hjul som hänvisning till buddhismen, solen och månen som hänvisning till evigheten, samt två risknippen som hänvisning till fruktbarheten.

Nationalhymn: Nationalhymnen som är skriven på sinhala antogs 1951. Musiken är komponerad av Ananda Samarakone. Dess två första rader lyder:
Sri Lanka Mata
Apa Sri Lanka Namo Namo Namo Namo Mata
----
Sri Lanka, o moder,
vårt Sri Lanka, vi hedrar dig, hedrar dig, hedrar dig, o moder
-----

Språk: Officiella språk är sinhala och tamil. Engelska användes som förbindelsespråk. Buddhismens heliga texter och nationella krönikeskrivning är på språket pali.
Hinduismens texter är på tamil och sanskrit. Sinhala har utvecklats ur ett nordindiskt prakrit-språk på omkring 800-talet e Kr. Detta prakrit-språk har förts i vågor med nordindisk folkvandring till ön under århundradena före vår tideräkning.
Sinhala, prakrit, sanskrit och pali är alla indoariska (indoeuropeiska) språk. Tamil är ett dravidiskt språk. De är inte besläktade och det går inte att förstå varandra utan att lära sig från grunden varandras språk. Kunskapen om varandras språk är ganska begränsad hos folkgrupperna, även om den inom vissa grupper kan vara omfattande. Så talar t ex en hel del av befolkningen i och runt Negombo både sinhala och tamil. Förr var det också vanligare att speciellt grupper inom Kandy-aristokratin fick lära sig tamil redan från barnsben, parallellt med modersmålet sinhala. De allra flesta muslimer talar också tamil. Även här finns det många som är tvåspråkiga.

President sedan 19 november 2005: Mahinda Rajapaksa (bild till vänster). Han är också regeringschef och de väpnade styrkornas överhuvud. Han valdes i december 2005 av folket på sex år. Hans far, D. A. Rajapaksa var parlamentsledamot från 1947 till 1965 och  Mahinda Rajapaksa efterträdde honom som representant för Beliatta-valkretsen på denna plats när han 1970 valdes in som 24-åring och yngste parlamentsmedlem.
Rajapaksa var minister för arbetsmarknad och fiskefrågor i förutvarande president Chandrika Kumaratungas regering från 1994 till 2001. I mars 2002 blev Rajapaksa vald till ledare för oppositionen. Efter valet 2004 i vilket SLFP segrade utnämndes han av president Kumaratunga till landets 13:e premiärminister. Inför  presidentvalet i November 2005 blev premiärminister Rajapaksa vald till presidentkandidat för SLFP, och ställdes där mot oppositionsledaren (och förre premiärministern) Ranil Wickramasinghe.

Landet har sedan frigörelsen huvudsakligen styrts av kastbaserade familjer eller dynastier. Detta fortsätter med familjen Rajapaksa, vilken har flera familjemedlemmar på höga poster inom den nya regeringens administration. Sri Lanka är republik sedan 1972 och har haft verkställande presidenter sedan 1978.
I presidentvalet 2005 gick Rajapakse till val med sitt program ”Mahinda Chintana” (Mahindas vision), bestående av ett antal punkter som samhället och hans politik ska eftersträva. Dessa punkter tar upp tankar kring återinförandet av disciplin och moraliska värden i samhället, fattigdomsbekämpning, bostadsbyggande, återuppbyggande av ett (odelat) land, en hedervärd fred, regional och industriell utveckling,  jordbruk, utbildning och miljöpolitik.
Rajapakse sågs politiskt som en uttalad hök när han tillträdde presidentsposten. Till viss del har denna bild bekräftats genom regeringens hårdnackade ovilja att ge efter för LTTE:s krav på egen stat och en tendens att verka ge fria händer för de väpnade styrkorna i kampen mot LTTE.
 andra sidan har Rajapakse fortsatt driva linjen om en delegering av makten till provinserna, vilket inte vann gehör i parlamentet under varken Ranil Wickremasinghes eller Chandrika Kumaratunga Bandaranaikes regeringar.

Förslag till en ny konstitution håller på att utarbetas, under motstånd från singhales-nationalistiska grupper som Janatha Vimukthi Peramuna (JVP), National Patriotic Movement, och Jathika Hela Urumaya (JHU), vilka samtliga är emot en förändring av maktfördelningen, vilket de uppfattar som eftergifter åt LTTE och terrorismen. 

Regering: Den av SLFP dominerade valkoalitionen People´s Alliance (PA) styrde landet 1994–2001. Valet som hölls den 6 december blev emellertid en överväldigande seger för oppositionen ledd av United National Party, UNP, och dess ledare Ranil Wickremesinghe fick uppdrag att bilda ny regering.

Partiställning: Partiställningen i parlamentet efter valet i april 2004, se SASNETs webbsida.

Premiärminister sedan 21 november 2005: Ratnasiri Wickramanayaka (Sri Lanka Freedom Party). Han är också biträdande försvarsminister.

Oppositionsledare: Ranil Wickremasinghe (United National Party, UNP)

Historia: Historisk tid, tiden för kodifieringen av händelser, börjar omkring 250 f Kr. Då fanns både prakrit- och tamiltalande grupper på ön. Båda är invandrare på ön. Ingen kan sägas vara först.
Under perioden fram till 1800-talet gjordes flera försök till dynastiska statsbildningar i Anuradhapura, Rohana, Polonnaruva, Yalppanam, Dambadeniya, Gampola, Kotte, Sitavaka och Nuvara (Kandy). Den portugisiska erövringen av kustområden började 1594, den nederländska 1640 och den engelska 1795.
Varken portugiser eller nederländare lyckades intaga höglandet på ön, där sinhalakonungen fortfarande regerade i staden Nuvara. Engelsmännen lyckades med detta först 1815 och avskaffade då monarkierna på ön, som hade varat i över 2000 år. 1833 centraliserades den politiska kolonialadministrationen och en förut splittrad ö enades administrativt under den brittiska kolonialmakten fram till 1948, då ön blev självständig. Centralstyret bibehölls och blev en av orsakerna till den pågående konflikten (se nedan).
Viktiga historiska källor är inskrifter på prakrit, tamil och sinhala samt krönikeverken på pali och sinhala. Krönikan Mahavamsa (Den stora Krönikan) finns i engelsk översättning från pali.

Konflikt: En av orsakerna till konflikten är den brittiska administrationens uppdelning av befolkningen i olika folkgrupper med olika tillgång till landets resurser. Uppdelningen ledde till militanta etnonationalistiska grupperingar hos tamiler, muslimer och sinhalaer. Konflikten mellan dessa grupper blev påtaglig från 1920-talet framåt.
Konflikten intensifierades gradvis till att utmynna i en väpnad konfrontation mellan väpnade tamilska grupper och lankesiska regeringar. Sedan 1983 rasar ett krig i landets norra och östra delar mellan regeringens trupper och gerillarörelsen LTTE, Liberation Tigers of Tamil Eelam.
Dess mål är att återupprätta en egen stat kallad Tamililam i de norra och östra delarna av Ceylon. Försök till att finna en federativ eller konfederativ lösning har misslyckats gång på gång. Kungadömet i Jaffna (Yalppanam) gick förlorat i samband med västerländsk kolonisering från 1600-talet med vad tamiler anser vara en sinhalakolonisering av området från 1948.

Hårda strider rasade under flera år kring staden Jaffna i norr varifrån regeringsarmén förgäves försökte militärt besegra LTTE-gerillan. Samtidigt pågick dock sedan mitten av år 2000 en insats av Norge att medla fram en fredlig uppgörelse mellan parterna i konflikten.
Regeringsskiftet i december 2001 satte ny fart på fredsarbetet, och den 23 februari 2002 genomfördes en permanent vapenvila mellan regeringsarmeLn och LTTE-gerillan. Ett avtal därom undertecknades nära staden Vavuniya med deltagande av premiärminister Wickremasinghe och LTTE-ledaren Prabhakaran. Hösten 2002 inleddes formella fredsförhandlingar mellan de båda parterna i Thailand.
Fem rundor av fredssamtal hölls i Thailand, Norge och Tyskland mellan representanter för den singalesiska regeringen och den tamilska gerillan. Regeringens högste representant var ministern G.L. Peiris. Gerillans chefsförhandlare var den ideologiske ledaren Anton Balasingham, som senare avled i december 2006.
Största framgången ansågs vara överenskommelsen vid förhandlingarna i Oslo i december 2002 om att skapa ett federalt system i Sri Lanka. Samtidigt utlovade det internationella samfundet vid givarmöten 4,5 miljarder dollar för återuppbyggnaden till den krigsdrabbade ön. Merparten av pengarna skulle styras till de norra och östra delarna, som är svårt sargade efter 20 års krig.
Den viktiga vägen A9 mellan Colombo och Jaffna öppnades genom gerillans områden. Gerillaledaren Prabhakaran höll en uppmärksammad och historisk presskonferens i april 2002. Ekonomin visade prov på återhämtning och antalet inresande ökade och turismnäringen såg en klar ljusning.
Men så småningom började LTTE:s missnöje över uteblivna synbara tecken på marknivå växa sig starkare. Det kulminerade när de inte bjöds in att delta i ett förberedande givarmöte i Washington i april 2003. Gerillan meddelade någon vecka senare att de inte ville genomföra fler fredsförhandlingar så länge inget hände vad gäller återuppbyggnaden. Samtidigt började gerillans arbete med ett förslag till interimsadministration, ett slags självstyre under en övergångstid. Det skulle ledas av LTTE.
I maj 2003 varnade president Kumaratunga för att hon skulle kunna avskeda den sittande regeringen eftersom hon tyckte att landets säkerhet och suveränitet äventyrades. För stora eftergifter gjordes till gerillan, menade hon. Hon kritiserade också de norska medlarna och fredsobservatörerna i Sri Lanka Monitoring Mission, som bestod av ett 50-tal observatörer från samtliga nordiska länder. ANven om hon hade rätten enligt konstitutionen var det få som trodde att hon verkligen skulle avsätta en folkvald regering.

Strax efter valet 2005 meddelade LTTE:s ledare V. Prabakaran i vaga ordalag att man gav regeringen ett år på sig att komma fram till en ”praktisk” lösning på konflikten. Om inte detta skedde, skulle Tigrarna intensifiera sin kamp. I februari 2006 hölls ett möte mellan de stridande parterna i Geneve. Man förband sig där att fortsatt respektera innehållet i eldupphör-avtalet.

Under början av 2006 inträffade flera incidenter med LTTE inblandade som tydde på en aggressivare hållning från deras sida. En attack mot ett trupptransportkonvoj med SLMM-övervakare ombord föranledde ett skarpt meningsutbyte där LTTE hävdade sin rätt att försvara sitt territoriella farvatten. När SLMM då förklarade att enligt internationell rätt kan endast officiella stater hävda sådan rätt irriterade LTTE. Ytterligare kritiska uttalanden från SLMM ökade irritationen.

I maj månad förklarade EU LTTE som en terroristorganisation. LTTE är för närvarande stämplad som terroristorganisation av bland andra USA, EU, Storbritannien, Canada, Indien och Australien.
Ett möte anordnades i Oslo i juni mellan regeringssidan, LTTE och SLMM. Hoppet om framsteg i fredsprocessen föresvann dock snabbt när LTTE, väl på plats i Oslo helt enkelt vägrade att  möta regeringssidans och SLMM:s delegationer. Vid ett mote med enbart den norska medlarna skyllde man de inställda förhandlingarna på att den lankesiska regeringssidan inte hade skickat förhandlare på ministernivå till mötet. Regeringssidans delegation leddes av chefen för regeringens fredssekretariat. Enligt LTTE motsvarade det inte den nivå som LTTE:s chefsförhandlare, chefen för deras politiska gren, S P Thamilselvan hade. LTTE bestämde sig också för att de medlemmar av SLMM som kom från  EU-länder som Sverige, Finland och Danmark kunde vara partiska gentemot dem och därför inte kunde accepteras som övervakare. Man bad dem därför lämna SLMM.

Efter internationella påtryckningar lyckades man få parterna att mötas igen i Geneve i oktober 2006. Mötet slutade i ett totalt misslyckande. Regeringssidan vägrade att uppfylla LTTE:s krav på att öppna upp väg A9, som man tidigare stängt. Ingen överenskommelse om hur man skulle lösa den humanitära krisen nåddes. Inget nytt datum för förhandlingar sattes.

Återigen upprepade båda parter sina åtaganden rörande eldupphöravtalet och lovade att inte starta någon military offensiv.
I realiteten har dock båda sidor upprepade gånger brutit detta så att det i dagsläget råder ett lågintensivt krig i de norra och östra delarna av landet, med sporadiska terrorattacker från LTTE:s sida i de södra och mellersta delarna av landet.

SLMM består numera av deltagare från endast Norge och Island och är till sin numerär kraftigt förminskad. Dess roll som fredsövervakare verkar vara över emedan krigshandlingarna  nu är så omfattande att man i realiteten inte längre kan tala om någon vapenvila att övervaka. På grund av stridigheterna har inte SLMM längre tillträde till flera av de oroligaste områdena. Både regeringssidan och LTTE negligerar deras närvaro och förhindrar dem att röra sig fritt.

Några av SYDASIENs medarbetare som kan mycket om Sri Lanka:

• Thomas Bibin, journalist på Sveriges Radio som rapporterat om Sri Lanka i 30 år.
• Peter Schalk, professor i religionshistoria, Uppsala, ansvarig för universitetsutbyte med Jaffna, redaktör för tidskriften Lanka.
• Johan Mikaelsson, journalist som rest intensivt i Sri Lanka

Vi säljer Sri Lanka- paket, bestående av elva nummer av SYDASIEN,som innehållit särskilt intressant material om Sri Lanka inklusive flera temanummer om tamilkonflikten i norr, för 300 kronor. Gör din beställning nu.