När Anders Davidson besökte de talibankontrollerade pashtunska delarna av Afghanistan fann han en blomstrande handel, säkra vägar och en pågående återuppbyggnad. Den etniska rensning många fruktade när de fundamentalisktiska koranskolestudenterna tog över kom på skam.
Livet på väg att återvända till det normala
I basarkvarterens vimmel trängs alla sorters människor. Efter Kabul är Ghazni landets etniskt mest blandade stad. Här lever tadjiker, hazarer och pashtuner sida vid sida. Också här har de flesta sina bestämda åsikter om vän och fiende i Kabul, men av de motsättningarna märks ingenting i Ghazni.
Misstron och vaksamheten mot "dom andra" finns här, men den etniska rensning många bedömare fruktade när de pashtundominerade talibanerna tagit över och de strax utanför Ghazni dödade hazarernas kanske viktigaste ledare,Abdul Ali Mazari, blev det inget av.
Hazaras på besök
Det berättas att ensamma hazarer vid ett par tillfällen har blivit uppklådda, men fallen betraktas som isolerade händelser och ingen tycks vilja göra etnisk affär av dem.
Varje dag kommer fullastade gamla bussvrak in från Hazarajat som börjar bara några mil väster om staden. Av stiger både små grupper av hazaramilis, nonchalant slängande med sina kalashnikovs, och hela familjer eller barn och kvinnor, ledsagade av ensam äldre manlig familjemedlem.
I basaren finns det mesta att köpa - kläder, tyger, matvaror, husgeråd. Numer också till någorlunda hyggliga priser. Sedan talibanerna jagade iväg banditerna, framhåller många bland både kunder och handlare gillande. Någon skillnad mellan banditer och mujaheddin gör de inte.
Talibanerna däremot respekterar privat egendom, och det uppskattas naturligtvis och inte bara av de rika.
På trottoarerna i Ghazni frodas småföretagsamheten.
Där arbetar en skomakare eller en skräddare bredvid ett par gamla män med barnkläder i glada färger utlagda på marken framför sig.
I hörnet vid kryddhandeln blomstersmyckas en taxibil inför ett bröllop och lite längre bort hukar en kvinna tillsammans med en liten flicka bakom ett parti skor. Flickan sköter frimodigt affärerna med förbipasserande övervakad av kvinnan i den heltäckta burqan; hennes storasyster, mor eller farmor?
Blomstrande basarliv
Om vartannat trottoarfrisörer och melonförsäljare, shoppande och prutande kvinnor i sina burqor, barn som busar ikring och upptäcker allt spännande i det myllrande basarlivet.
Små grupper med unga talibaner släntrar omkring på gatorna. Några av dem har sina kalashnikovs hängande över axeln.
De håller sig mest för sig själva, de stör ingen. Knappast någon tycks ta notis om dem när de småpratande och skrattande drar förbi, dock representerar dessa ungdomar de nya makthavarna.
Intrycket av att de närmast förstrött upprätthåller ordningen förtas av talibanernas mycket stränga tolkning och tillämpning av sharian, det islamiska rättssystemet: Plötsligt en vardag är basarerna stängda i några timmar. En överbevisad tjuv har offentligt mist ena handen.
Straff skipas
Stadens befolkning har beretts möjlighet att närvara. Och inte heller alla de Ghaznis invånare som ogärna ser händer huggas av har kunnat undgå att det denna dag i deras stad har utmätts straff för tjuvnad.
Ingen jag möter beklagar den lag och ordning som talibanerna har återinfört. Men åsikterna om talibanernas rättsskipning spänner över hela fältet:
- Ni i väst bekymrar er så mycket för några få rövares "rättigheter"… Men vilka rättigheter gav dom oss andra? Vilka mänskliga rättigheter tillerkänner ni majoriteten afghaner? Alla som dom här laglösa i åratal plundrade och höll i skräck, resonerar en medelålders läkare som i övrigt uttrycker en försiktig skepsis gentemot talibanerna.
Och en välutbildad ung man som skolats i Pakistan och som hoppas talibanerna ska kunna ena det splittrade Afghanistan säger:
- Talibanerna följer inte islam. Den som stjäl för att han är fattig, för sin utarmade familjs försörjning, den människan får enligt islam inte straffas på detta sätt och idag är många afghaner utblottade, säger han - trots att han tror talibanerna ska kunna ena det splittrade Afghanistan.
Många hjälporganisationer anser att talibanerna är lättare att samarbeta med än de ofta självsvåldiga kommendanterna.
Ingenjör Omar Azizi, chef för Svenska Afghanistankommitténs verksamheter i Ghazni och de omgivande provinserna, berättar att kommendanterna ofta kom instövlande på hans kontor för att kräva än det ena än det andra.
- Många gånger när jag måste säga nej hotade dom med att stoppa våra transporter genom deras områden. Som tur är tomma hot, men det var en obehaglig tid, otryggt och osäkert.
Idag kan också hans personal glädjas åt att talibanerna gjort vägarna säkra, och samarbetet med de talibanska myndigheterna beskriver Omar Azizi som nästintill friktionsfritt:
- Det fungerar smidigt. Problemet är att de saknar utbildat och erfaret folk, menar han.
Och det kan tilläggas att de också saknar pengar till allt annat än krigsansträngningarna.
Skolorna stängda
Sedan i våras är stadens skolor stängda, eftersom Kabul inte ser någon anledning att betala undervisning i områden utom regeringens kontroll. Talibanerna har efterfrågat Afghanistankommitténs stöd att öppna dem igen, även flickskolorna. De har inte heller rest några hinder för de flickskolor kommittén stödjer på landsbygden. Där fortsätter undervisningen som förr under det "fundamentalistiska" Hezb Islami.
I de områden där talibanerna tog över och först stängde flickskolor reagerade en del utländska hjälporganisationer med att dra in sitt stöd. En reaktion Norska Flyktingrådets mångårige representant i Peshawar,Arne Strand, anser vara alldeles på tok:
- Det är perspektivlöst. Från början var det ju över huvud taget trögt att få gehör för behovet av flickskolor men med tiden mognade ett slags självinsikt. Och nu går fler flickor än på sjuttiotalet i skola! Dom här omedelbara demonstrationerna drabbar direkt flickorna. Istället borde man avvaktat tills man kunnat visa att undervisningen inte strider mot islam.
Det normala livet dominerar åter i staden Gardez i sydöstra Afghanistan, sedan talibanerna tog över och banditerna drivits bort. Hjälporganisationer som Svenska Afghanistankommittén uppskattar samarbetet med de nya makthavarna.
Afghanistankommittén kvar
Till dem som stannat och alltså funnit att talibanerna tar argument hör också Svenska Afghanistankommittén, som stödjer flertalet flickskolor och många pojkskolor på landsbygden men inte har en tanke på att utvidga verksamheten till tätorten Ghazni. Trots att deras representant Omar Azizi tycker tvärtom:
- Medan skolorna som får stöd ofta saknar skolhus så finns här i Ghazni tomma skolbyggnader. Det är slöseri att låta dom stå oanvända.
Motiveringen till avslaget är att kommittén koncentrerar sina insatser på landsbygden:
- Vi vill nå dom områden som centralmakten alltid glömmer, förklarar Håkan Josefsson på Afghanistankommitténs Stockholmskontor.
För Omar Azizi, där han verkar i den afghanska verkligheten, har resonemanget dock en avgörande brist:
- Man måste inse att det här landet idag helt och hållet är rena landsbygden,rural areas. Lika lite som det finns asfalterade vägar finns längre någon egentlig urban area.
Det är en riktig beskrivning, också av Ghazni, som idag knappast är mer än en förvuxen by. Närhelst en regering i Kabul åter kontrollerar denna centralort, så kommer den ändå omgående att öppna de nu stängda skolorna. Erfarenhetsmässigt är det ingen dålig gissning.
Anders Davidson
Tillbaka till Sydasiens innehållsförteckning