Hur kunde ett av världens mest välbärgade och hantverksindustriellt utvecklade länder på några få århundraden omvandlas till ett av världens fattigaste och mest underutvecklade - dagens Bangladesh och Västbengalen?
Den frågan är utgångspunkten när den göteborgske ekonomhistorikern Åke Edén i en läsvärd vetenskaplig rapport på 170 sidor - på svenska - granskar hur det gick till när det brittiska Ostindiska kompaniet i slutet av 1600-talet inledde sin verksamhet i Bengalen, en rovdrift som utarmade landet och så småningom inkorporerade det i det brittiska Imperiet.
Edéns studie börjar med en redogörelse för den högt utvecklade fredliga handel på Indiska Oceanen som bedrevs på medeltiden av araber, perser, indier och malajer. Vetenskap och teknologi stod på samma nivå som i Europa. Men portugiserna lyckades på 1500-talet med överlägsen militär teknik ta över kontrollen - och i Europa spreds myten om de asiatiska kulturernas underlägsenhet, en myt som levt kvar långt in i våra dagar.
Efter portugiserna kom britterna i form av Ostindiska kompaniet, en sammanslutning av köpmän, som av drottning Elisabeth I år 1600 gavs rätten att sköta om Indienhandeln. Handelsstationer etablerades i Madras, Bombay och Calcutta, och kompaniet tillskansade sig snabbt betydande makt med militära medel.Robert Clives seger över Bengalens nawab Siraj-ud-Daula i slaget vid Plassey 1757 säkrade britternas territoriella ställning i Indien. De franska konkurrenterna i Sydindien kämpades också ned och allt större landområden kom att styras direkt av kompaniet, vars köpmän skapade sig förmögenheter i Indien.
Edén berättar klart och koncist om utvecklingen under 1700-talet, om kompaniets expansion och ekonomiska förehavanden, där de anställdas enda utgångspunkt var att berika sig själva så mycket som möjligt. Allt medan landet föll i armod, kulminerande i 1770 års stora svältkatastrof i Bengalen.
Då var situationen så kritisk att en indignerad debatt uppstod hemma i England. Kompaniets affärer granskades och det ledde 1773 fram till att det tidigare mer eller mindre självstyrande kompaniet ställdes under hårdare kontroll från London. En ny epok inleddes.
Svaret på den inledande frågan ger Edén entydigt: Det var den tidiga köpmannadespotin som skapade den väldiga fattigdomen i ett land som tidigare varit ett av världens rikaste.
Rapporten kan beställas från Ekonomisk-historiska Institutionen i Göteborg, Skanstorget 18, 411 22 Göteborg. Pris 40 kr + porto och expeditionskostnad.
Lars Eklund
Visserligen klarar man sig väldigt bra med engelska i Indien, överallt finns människor som behärskar språket - ibland så grammatiskt perfekt och med ett så omfattande ordförråd att man skäms för sin egen skolengelska.
Men indisk engelska är mycket speciell. Det är inte bara den annorlunda accenten och att språket delvis arkaiserats efter 1947 - att man ännu använder ord som man inte längre brukar i England.
Till det kommer att engelskan i Indien sedan lång tid assimilerat indiska ord och uttryck, i mer eller mindre förvanskad form. Resultatet har blivit att en konversation på engelska i Indien kan te sig tämligen obegriplig om man inte är hemmastadd i kulturen.
Redan på 1800-talet var den anglo-indiska vokabulären så omfattande att det behövdes en särskild förklarande ordbok, och en sådan gavs ut 1886 av britterna Henry Yule och A C Burnell. I samband med Calcuttas 300-årsjubileum för några år sedan kom den ut i nytryck, en koloss på över 1.000 sidor.
Och det är verkligen en guldgruva för den språkintresserade. Inte nog med att författarna förklarar betydelsen av alla vid den tiden förekommande anglo-indiska ord och namn på länder, städer, berg och floder, man har dessutom noterat i vilka sammanhang orden förekommit, med källhänvisningar till hundratals äldre böcker.
I en introduktion berättas om indiska ord som under olika tidsepoker tagits upp i engelskan, alltifrån veranda, shawl och curry till mango, pariah och pepper. Intressant är också redogörelsen för hur många portugisiska ord via Indien kommit till engelska: Exempel på sådana är t ex sådana i dag vanliga ord som caste (kast) och mosquito (mygga).
Den underliga titeln på ordboken då? Jo, Hobson-Jobson är ett av uppslagsorden, som avser de klagorop som shiamuslimer skriker under Muharram-högtiden. Det är en anglo-indisk förvrängning av "Ya Hassan, Ya Hussain"
Boken kostar endast 165 rupees - ca 40 kronor! - och kan beställas från Rupa & Co, Post Box 12333, 15 Bankim Chatterjee Street, Calcutta - 700 073.
Lars Eklund
Tillbaka till Sydasiens innehållsförteckning