Ajits krönika

Valet föder rykten om oheliga koalitioner

Calcutta 12 januari 1996

Om dödläget i parlamentet under andra hälften av december 1995, med anledning av en förmodad jättesvindel inom telekommunikationssektorn, kan sägas symbolisera tidsandan det gångna året, så har premiärministerns utlysande av parlamentsval - planerade till april månad - angett tonen för den tid som kommer. Vissa skulle väl dock vilja hävda att det stundande valet till Lok Sabha sedan länge har kastat sin skugga över den politiska och ekonomiska utvecklingen.
Faktiskt är det så att den upprördhet som telekommunikationskontrakten vållade svårligen kan ses fristående från oppositionspartiernas valtaktiska kalkyler, lika lite som att mutpengarna som Congress(I)-regeringen förmodas ha håvat in i samband med affären förmodligen har direkt koppling till det styrande partiets valbudget.
Telekommunikationssvindeln, i vilken förmodas ingå olagliga kontantutbetalningar av astronomiska belopp, ledde till att en målmedveten opposition lamslog verksamheten i parlamentets båda kamrar under den korta vintersessionens 13 avslutande dagar.

Ständiga brottsanklagelser

Uppståndelsen kring svindelaffären kom som en klimax till årets ständiga brottsanklagelser mot ledande Congress(I)-funktionärer och dem närstående. Några exempel: Det ruskiga hustrumordet som begicks av en ledare för Kongresspartiets ungdomsförbund i New Delhi; undersökningarna kring den ärelystne gudsmannen Chandraswamys förehavanden - nära förtrogen och rådgivare till premiärministern och andra högt uppsatta personer, och anklagad för alla möjliga brott inklusive delaktighet i mordet påRajiv Gandhi; hawala-fifflet (ett stort antal toppolitiker, även inom oppositionen, pekades i ett dokument som myndigheterna beslagtagit ut att olagligt ha tagit emot stora penningsummor från utlandet); och slutligen den länge nedtystade Vohra-rapporten som avslöjade de täta förbindelserna som existerar mellan politiker, tjänstemän och den kriminella världen. Om inte detta skulle vara nog så kommer fallet med den saknade dossiern - utredningen om mordet på Rajiv Gandhi som har försvunnit från premiärministerns kansli.
Den stundande valkampanjen har för länge sedan förebådats av såväl splittring som strävanden efter enande mellan de politiska partierna. Mycket lite har uppnåtts hittills, inte på grund av partiledarnas tröghet, men fastmer de oöverstigliga problemen med personmotsättningar och skilda ambitioner i en miljö där politisk och ideologisk samhörighet eller oförsonlighet spelar mindre roll. Skåda exempelvis hur George Fernandes och Chandrasekhar, en gång ståndaktiga företrädare för socialistiska partier, nu söker alliera sig med BJP - på den motsatta änden av det politiska spektrat.
I och med att tidpunkten för valet nu bestämts till april kommer givetvis de politiska och allianssträvande förberedelserna att ytterligare accelerera, även om det slutliga resultatet därav inte ger sig till känna förrän i ett senare skede. I synnerhet den roll som kommer att spelas av de försmådda kandidater som i valet regelmässigt uppträder under beteckningen "dissidenter".
Men tre avgörande prognoser kan man våga sig på. För det första kommer kastsystemet denna gång att spela en ännu större roll än tidigare, särskilt i de hindi-språkiga områdena.
För det andra kommer valet att i huvudsak bli en uppgörelse mellan tre grupperingar: Kongresspartiet och dess allierade; BJP och dess allierade; samt alliansen mellan Nationella fronten (NF) och Vänsterfronten (LF). Detta även om det i valet också kommer att finnas en del regionala partier fristående från de tre stora allianserna och det kan uppstå en fjärde front bestående av diverse småpartier.
För det tredje kan valresultatet mycket väl sluta med att inget parti får egen majoritet i parlamentet, precis som inträffade förra gången 1991. Kongresspartiet har inte lyckats göra några signifikanta framgångar de senaste fem åren, i stället har partiet nästan helt tappat sitt stöd bland muslimerna. Beträffande BJP har partiet hittills inte lyckats rida på någon "våg", även om ett domstolsutslag från Högsta domstolen nyligen förefaller ha gett partiet rätt att driva en "mjuk" hindutva-kampanj.

Ingen dominerande fråga

Med Telugu Desam Party fullständigt splittrat i Andhra Pradesh, och V P Singh ute ur räkningen och därtill oförmögen att delta i valkampanjen på grund av vacklande hälsa, så närmar sig de två viktigaste partnerna i Nationella Fronten valet med allvarliga handikapp.
Ett anmärkningsvärt inslag i valrörelsen är avsaknaden av en dominerande fråga.
Även om korruption och kriminalisering på högsta nivå kan förmodas vara mera påfallande nu än någonsin tidigare, är det av två anledningar osannolikt att avslöjandena denna gång kommer att leda till något liknande Bofors-affären. Dels har människor kommit att acceptera korruption som en ofrånkomlig yrkessjukdom, dels för att inget parti, med undantag av vänstern, kan dra mycket nytta därav. De är nämligen alla mer eller mindre stöpta i samma form.
Vidare är det så att eftersom alla partier, inklusive den CPI(M)-ledda vänstern, har accepterat grunddragen i globaliserings- och liberaliseringsprogrammen kan inte oppositionen dra många växlar på de negativa följderna av Narasimha Raos nya ekonomiska politik. Det förstås om inte någon plötslig kritisk utveckling till följd av den fortgående devalveringen av rupeen gentemot dollarn leder till en allvarlig krissituation.

Låg profil trots krisen

Annars vilar en märkligt låg profil över det politiska spelet just nu, fastän landet sitter fast i en djup och mångfacetterad kris. Genom att i huvudsak acceptera att genomdriva globaliserings- och liberaliseringsprogrammet även i Västbengalen och Tripura, har exempelvis CPI(M) och CPI blott gliringar kvar i sin agitationsarsenal. Å andra sidan har Rao-regeringen nyligen inför valrörelsen dämpat de mest stötande inslagen i sitt omstruktureringsprogram, i avsikt att trubba av de skarpa kanterna inför eventuella attacker från vänstern.
Även om inget parti skulle få egen majoritet i parlamentet behöver det inte medföra något allvarligt hot om instabilitet i landet. Visserligen är inflationen och arbetslösheten hög, klyftan mellan rika och fattiga fortsätter att vidgas, skuldsättningen tilltar såväl inom landet som till internationella långivare, de väpnade upproren i Kashmir-dalen och i de nordöstra delstaterna fortsätter, och kastmässiga spänningar vilar latenta på vissa ställen i landet. Men i grund och botten är de politiska partierna både till vänster och höger på det politiska spektrat inte så olika varandra i synsätt eller artikulation.
Det förekommer numera till och med spekulationer om en tänkbar koalition mellan Kongresspartiet och BJP, liksom om att vänsterpartierna trots allt erbjuder kongresspartiet sitt stöd - för att hålla BJP på avstånd. Framför allt lever dock traditionen som Narasimha Rao byggt upp, att "vinna över" och locka bort hela klasar av oppositionens parlamentsledamöter.

Ajit Roy
Översättning: Lars Eklund

Tillbaka till Sydasiens innehållsförteckning