STORMEN I DITT ÖGA

	Vem vill klaga, när alla är ansvariga
	vem ropa, när ett eko går före 
	varje skrik, vem hoppas,
	när hammare och skära vittrar
	på alla väggar?
				- Günter Grass
			
			1

I din lätta eftermiddagsfeber 
	går du runt kvarteret. 
		Det räcker. Hela Calcutta finns där 
			som i ett hologram: 
	Männen som fyller vatten i en skinnsäck, 
		pojkarna som bär en duva: 
			vit vinge utsträckt 
		mellan händers kupor. 
   
Krämarna, uppflugna i sina nischer, 
	rännstensungarna plaskande 
		i blygrått dagvatten. 
			De utblottades trottoarsömn 
	med ansiktet mot väggen, 
		deras kroppar härbärgen för flugor. 
			Och någon vaknar inte mer. 


De spetälska drar fram i procession 
	med väsande maracas 
		- den propra kön till filmfestivalen 
	stelnar till, som om en kobra attackerat.
  
Om och om igen 
	mister ögonen sin oskuld, 
		nöts du ner till vidöppen 
	förstumning

		   
		2

Soptippen på Free School Street: 
	i luften en rondell av gamar, 
		på marken människor.
	Tillsammans med en svinflock 
		rotar de bland blast och sopor, 
			någon krossar stycken av cement 
till grus, till småpengar.   
	Kråkorna är överallt 
		- i luften, på ledningarna, 
	vaggande omkring i sörjan, 
		två och två på svinens ryggar. 
			Allt är möjligt, 
		grisar har vingar 
	och Calcutta lever
	
			  
				3

			Howrah Station, en ekogrotta 
		kokande av uppbrott, röster, 
	det svarta skorrandet av fåglar 
		under hallens skallben. 
	Rödklädda bärare med uppåtvridna mustascher 
		andas ut på trappan mellan bördorna.
   
Kittelpojkar går runt, 
	säljer skoputsning och te, 
		tiggare rasslar sina muggar. 
	Deras lyten vädjar: en klumpfot stönar, 
		ett smutsigt bandage gurglar var 
			- två stympade armars  
					fantomskrik. 

   		Din penna skriver inte längre, 
	det är din blick 
			som kräks.
   
			Gälla högtalarröster smattrar fram 
		de yttersta sanningarna:
	varifrån, varthän och när... 
		Kvinnor slöjade i grönt och gult, 
	orörliga som fåglar i ett oväder, 
hukar på golvet vid packningar 
			större än de själva.

Den välbärgade damens mage 
	faller i två tunga veck: en svullen ekvator. 
		
		En man med meterbred borste drar förbi, 
	sopar upp de hemlösas mardrömmar; 
		och timvisarens oxe masar sig
			runt evighetens brunn.
   
			På väggens väldiga muralmålning
		ryter en bengalisk tiger.
	Swami Vivekananda i turban 
höjer sig med armarna i kors som flaskans ande, 
		bakom honom: bron som bär hans namn 
       
	Hans Thoughts of Power säljs i bokståndet: 
"Se ej tillbaka, nej, om du än ser 
	dina närmaste och käraste gråta. 
		Se ej tillbaka, utan framåt!"
			Stoiska ord för detta blytunga sekel, 
		denna dignande stad...
 
	I bildens mitt 
ett kronbladsvirvlande chakra 
		som suger människogestalter till sig;  
	
	med benen fladdrande som eldslågor 
		slukas de av tavlans hjärtpunkt,
			stormen i ditt öga

Niklas Törnlund


Tillbaka till Sydasiens innehållsförteckning