Åke Johansson

På flykt undan talibanerna:
Afghansk journalist nekas uppehållstillstånd i Sverige

Med en lånad TV och video visar TV-journalisten Ismail Tibor en av de filmer han lyckades smuggla med sig då han flydde från Afghanistan.

För två och ett halvt år sedan mördades Hashim Paktiari, före detta TV-chef i Kabul. Han sköts ihjäl i pakistanska Peshawar där han i två år väntat på besked om uppehållstillstånd i Sverige. Nu befinner sig hans kollega Ismail Timor i samma situation.
Ismail Timor, tidigare chef för radio- och TV-stationen i den nordafghanska staden Mazar-i-Sharif, som intogs av talibanerna 1998, lever i ständig rädsla för att talibanerna eller någon annan ska mörda honom. Han har sökt uppehållstillstånd i Sverige av humanitära skäl, men har fått nej av Migrationsverket. Ska ett svenskt nej medföra ännu en afghansk intellektuells död?
- Jag rapporterade i både radio och TV, berättar Ismail Timor, om striderna 1996-1998 då talibanerna försökte erövra staden. Redaktionen deltog aktivt i att bekämpa talibanerna, genom att sprida information som stärkte folkets moral och samtidigt sprida desinformation till talibanerna under striderna.
Efter talibanernas en månad långa belägring av staden sommaren 1997 var det många som sa att det var tack vare radions rapporterande som folket då lyckades hålla stånd.
Såväl Amnesty som FN har rapporterat om massmord på civila under striderna i Mazar-i-Sharif, som fungerade som huvudstad för oppositionen efter att talibanerna intog Kabul 1996.

Filmade övergrepp på civila

Ismail Timor gjorde själv flera filmer om våldet och rapporterade till olika människorättsorganisationer om övergrepp på civilbefolkningen innan han flydde staden i likhet med många andra strax innan talibanerna definitivt besegrade oppositionens trupper hösten 1998. I Mazar var han också en känd kontaktperson för biståndsorganisationer och journalister som behövde hjälp med information eller kontakter. På hemliga vägar tog han sig genom landet till Pakistan och Peshawar i januari förra året. Där har han gjort några jobb åt bland annat BBC, som även erbjudit honom ett fast arbete, men han vågar inte tacka ja.

– Jag är en känd person och rädd om mitt liv och min familj, berättar han. En gång vid ett besök på Afghan Media Resource Centre blev jag fotograferad av en vakt, som inte kunde förklara vad han skulle ha fotot till. Jag är övertygad att talibanerna nu är på jakt efter mig, för att hämnas mitt arbete inom radio och TV.
Han inser att han kan komma att gå samma öde till mötes som den förre TV-chefen i Kabul, Hashim Paktiari, som dödades i Peshawar 1998 i väntan på att få ta sig till Sverige. Genom åren har ett stort antal afghaner, bland annat tidigare politiska och militära ledare på olika nivåer liksom journalister, dödats i Pakistan.

Försöker smälta in

Både talibaner och den pakistanska underrättelsetjänsten ISI har anklagats för att ligga bakom morden. Få vet var Ismail Timor bor. Det är han som kommer till mig och tillsammans far vi hem till hans familj; frun och sex barn. De bor i ett litet hus i Peshawar, en stad i nordvästra Pakistan med två miljoner afghaner som flytt sitt land undan krig och de senaste åren också en svår torkkatastrof. Huset består bara av ett litet rum. Där sover hela familjen. Köket, det vill säga en plats för den lilla vedspisen, finns ute på gården och delas med en annan flyktingfamilj med ett likadant litet hus.

Han har låtit skägget växa för att smälta in i omgivningen. Han klär sig också i traditionell shalwar kamiz. De flesta afghaner låter väldigt sällan utomstående träffa familjens kvinnor och äldre flickor. Men här kommer såväl hans fru som också är journalist och deras 14-åriga dotter fram och hälsar. Flickan talar engelska, berättar att hon studerar vid ett English Training Centre. Ismails söner lär sig väva mattor, en traditionell syssla i norra Afghanistan. Men han har inte råd att låta alla barn gå i en skola.

Den enda möbeln i rummet är en TV med video. Den har han lånat av grannen för att kunna visa mig en film han gjort från det traditonella nyårsfirandet i Mazar-i-Sharif. Det var innan de bildstormande talibanerna kom och stoppade såväl TV och video som firandet av det afghanska nyåret, som just i Mazar är en särskilt stor högtid och tidigare firades i 40 dagar. De flesta filmer han gjort är förstörda, men några har han lyckats smuggla ut ur landet och finns på hemlig plats.

Kommer att överklaga

Ismail Timor har det senaste året, liksom 15 000 andra afghaner i Pakistan, sökt tillstånd att få komma till Sverige. Av de som hittills har behandlats har samtliga fått nej av Migrationsverket. Men Ismail ska överklaga.
- Jag är hemlös och fattig, säger han. På flykt från det land och den stad där jag levt och mina förfäder före mig. Nu måste jag söka en säker plats att leva på, där jag kan arbeta utan att behöva vara rädd för att någon jagar mig. Jag skulle gärna vilja stanna här, men jag vågar inte. Svenska myndigheters minne är kort och Hashim Paktiaris öde säkert länge sedan glömt.
Ismail Timor vill leva. Han vill kunna fortsätta skriva och filma. Förhoppningsvis hinner myndigheterna inse sina möjligheter att rädda ett liv i tid denna gång.

ÅKE JOHANSSON