Pär Jansson

Stenhård disciplin får
de indiska barnen att lyda

Faderns roll i den indiska familjen är att skapar disciplin. Han skall vara hård och distinkt. Det är han som delar ut straff till olydiga barn – och han säger sig gör det av kärlek. Respekten för fadern är total. Det finns en gud och fadern tar hans plats i hemmet. Foto: PÄR JANSSON

Ashok Banker är en ovanlig indisk far. Han engagerar sig i sina två barns uppfostran. Han leker med dem, talar med dem, byter blöjor och anser att dottern är lika mycket värd som sonen. Grannarna säger till hans hustru Bithika att hon är lyckligt lottad med en make som tar sig tid att lära barnen nya saker och inte uppfostrar dem genom att hota med stryk.
– De flesta fäder talar inte med sina barn. De anser det inte mödan värt att ödsla tid på dem. Barn är ju bara barn. De förstår inte att du finns där för att göra barnens liv enklare och lyckligare, säger författaren Ashok Banker.
Faderns roll i den indiska familjen är att skapar disciplin. Han skall vara hård och distinkt. Det är han som delar ut straff till olydiga barn – och han säger sig gör det av kärlek. Respekten för fadern är total. Det finns en gud och fadern tar hans plats i hemmet.
– Jag var rädd för min far. När han kom hem från jobbet sprang jag och gömde mig. Jag vågade inte tala med honom och tittade honom aldrig i ögonen, säger Bithika Banker.

Respekteras som individer

Bithika och Ashok Banker vill inte att deras barn skall växa upp oroliga för att deras far skall aga dem. De lyssnar på barnen, respekterar dem som individer med känslor och behov. De är också ett ovanligt par i den bemärkelsen att de gifte sig av kärlek. Fortfarande är de flesta äktenskap i Indien arrangerade.
Familjen är det indiska samhällets hjärta. Varje beslut som tas utgår från familjens bästa. Ashok Banker menar att barn därför inte uppfattas som individ med egna åsikter och rättigheter:
– Barnadödligheten är hög därför att barns hälsa inte anses viktig. Nyfödda flickebarn kan dödad utan minsta eftertänksamhet. Det är föräldrarna som bestämmer om ett barn skall leva eller dö, om det är värt att köpa medicin eller ej.
Indiska föräldrar anser sig ha rätten att bestämma över sina barns framtid. De säger att det är mitt barn. Barnet tillhör mig. De äger barnet. Vad barnen själva anser är ointressant. De har bara att lyda.
– Det förekommer rutinmässigt sexuella övergrepp inom familjen. Unga flickor våldtas av farbröder, kusiner och ibland av fäderna. Allt tystas ned eftersom familjen står över barns rättigheter. Vi måste tala om för barnen att de är mänskliga varelser som har rätt att inte bli utnyttjade, säger barnpsykologen Chandrika som ger ut Indiens enda tidning om barnuppfostran. Hon vägrade att ta makens efternamn och kallar sig därför enbart för Chandrika.

Förgrep sig på 80 barn – och frikändes

För ett par år sedan anmäldes en läkare från en småstad för att ha förgripit sig på 80 barn. Domaren frikände honom med motiveringen att vad som hade skett med barnen inte gick att reparera och att en fällande dom skulle förstöra livet för en respekterad medborgare i samhället.
– Vi kan ta denna dom som ett exempel på barnens status i det indiska samhället. En vuxen persons heder är 80 gånger mera värd än barns rättigheter, säger Ashok Banker.
Undersökningar över hela Indien, oberoende av klass och kast, visar att de flesta föräldrar föredrar söner. När en son föds i vissa delar av landet slås det på trumma och barnmorskan får extra betalt. När en dotter föds förbannas modern. En anledning till att föräldrarna föredrar söner är att endast de kan tända föräldrarnas begravningsbål för att deras själar skall finna ro. Om inte sonen tänder elden kommer anden att oroligt vandra över jorden.
Döttrar anses överflödiga. De kommer aldrig att föra pengar till familjen. När de gifter sig kommer de istället att bära iväg en stor del av familjens förmögenhet i hemgifte, dowry. Döttrar uppfostra av mödrarna till fogliga hustrur. Om dottern inte kommer överens med svärmodern är hon en skam för familjen och vanhedrar modern.
– Flickebarn diskrimineras från födseln. Pojkar diskar inte, städar inte och gör inget arbete i hemmet. Det förekommer heller ingen jämlikhet i hemmet mellan makarna. Barnen ser det och lär, säger Bithika Banker.

Flickebarn diskrimineras

Flickor får från tidig ålder lära sig att fasta minst en gång i veckan för att som gift alltid äta sist. Döttrar får lära sig att bli en god hustru, god sonhustru, god moder. De uppfostras att vara timida, tystlåtna, inte tala med främmande män och när de når puberteten klä sig i sari för att dölja sina kvinnliga formerna. Fadern börjar då undvika dottern i rädsla för incest. Psykoanalytikern Sudhir Kakar, som studerat det indiska psyket, menar att dottern uppfattar faderns tillbakadragande som att hon inte är tillräckligt attraktiv, inte tillräckligt feminin.
– Dottern ser fadern som ett ideal och får idéer som våldtäkt eller andra sadistiska fantasier. Dottern får ingen normal känsla till män. I indisk film förekommer det ofta scener där unga flickor blir våldtaga av fadersfigurer, säger Sudhir Kakar.
Grannarna till Bithika och Ashok Banker uppfostrar sina barn traditionellt. Redan i tidiga tonåren uppmuntrades sonen att röka, dricka sprit, svära och uppföra sig på ett sätt som anses manligt. Dottern däremot behandlades som en skör docka, skolas att vara tillbakadragen, inte göra något väsen för sig och uppmuntras inte att studera. Det anses lätt uppstå problem i svärföräldrarna hem om sonens hustru har en utbildning och egna åsikter. Det finns även en uppfattning att kvinnan skall gifta upp sig, nå högre upp på den sociala skalan. En utbildad flicka kan bara gifta sig med en pojke med högre examen. Är hon läkare kan det bli svårt att gifta bort henne.

Modern spelar viktig roll

Bithika och Ashok Bankers femåriga dotter Yasha skall få utbilda sig till det yrke hon själv vill, hon är lika mycket värd som nioårige sonen Ayusha, hon behöver inte fasta och kommer att själv få bestämma sin framtid och vem hon vill gifta sig med.
– Och hon skall inte behöva vara rädd för sin far, säger Ashok Banker samtidigt som dottern kryper upp i hans knä.
Modern spelar en mycket viktig roll i indiska barns uppfostran. Det finns ingen som säger något ont om henne. Beskrivningen av fadern är mera tvetydig. Han beskrivs som strikt, kylig och oåtkomlig.
Det finns en fysiska närhet mellan modern och barnet. Upp till tio års ålder, ibland längre, är det vanligt att barnen sover vid moderns sida. Hon har barnen inom armlängds avstånd och om inte barnet ammas finns hon alltid i närheten. Ständigt ompysslad och buren upplever indiska barn de första åren i livet på ett mycket intimt sätt. Hinduisk uppfostran föreskriver modern att aldrig låta barnet gråta. En indisk mor är benägen att ge efter för hennes barns alla önskningar och krav vad det gäller mat, renlighet, sömn och sällskap.
Vid fem års ålder förs sönerna över från moderns ömma, vårdande närhet till faderns mera krävande och disciplinerande sätt att uppfostra. Fadern ställer krav på sonen att han skall uppföra sig.
– Detta skapar ångest hos sönerna. Män utvecklar en narcissisk sårbarhet, en omedveten tendens att underkasta sig en omnipotent figur och söker efter en ledare, en guru, som kan handleda och guida dem i den stora världen, säger Sudhir Kakar.

Samhället förändrats

Chandrika har arbetat med barns rättigheter och hållit kurser i barnuppfostran de senaste 15 åren. Hon menar att det indiska samhället har förändrats så markant de senaste åren att den traditionella bilden av den evigt närvarande, ständigt ompysslande modern inte längre finns, framför allt inte i städerna.
Hon menar att föräldrarna måste lära sig att uppfostra barn efter de nya krav som ställs på familjen. Tidigare räckte det att föräldrarna gav barnen mat, trygghet och husrum. Det social och moraliska uppfostran sköttes av storfamiljen. Men i städer som Bombay är det bara 12 procent som bor med sina farföräldrar eller morföräldrar. För att klara uppehället måste båda föräldrarna jobba. Unga par står ensamma att möte de nya problem som uppstår i moderna storstäder. Chandrika menar att den indiska familjen genomgår en allvarlig kris och att de gamla banden som lärde barnen samhällets moral och regler har brutits.
Uppfostran idag sker ofta genom emotionell utpressning: Jag har gett dig liv. Du måste betalad tillbaka de investeringar jag gjort på dig.
Skolan är ett ständigt stressmoment för barnen. Utan bra betyg är chanserna att komma in på högskolor minimala och utan examen utsikterna att få ett bra jobb få. Det som ytterligare ökar pressen på barnen är familjens heder, kallat izzat, mycket viktig i Indien. Om barnen gör bort sig i skolan och får dåliga betyg skämmer de inte bara ut sig själva utan hela släkten.
– Dagens föräldrar vet ingenting om den stress deras barn genomgår. De vet ingenting om depressioner, ensamhet och den förvirring som de västerländsk värderingarna som kommer via tv och tidningar skapa hos unga människor. För dem är de bara ett barn, säger Chandrika.

Sex före äktenskapet fortfarande tabu

Fortfarande är sex före äktenskapet tabu. Trots att Indien de senaste åren blivit allt modernare är det fortfarande föräldrarna, vanligtvis fadern, som bestämmer vem barnen skall gifta sig med. Äktenskapet uppfattas som en förbindelse mellan två familjer, inte som kärlek mellan två individer. Ungdomarna bombarderas med filmer, tv-serier, tidningsartiklar där det talas om relationer, kärlek, sex. Vem som helst kan gå in i en videobutik och hyra en porrfilm. Men att ta upp frågor om sex och relationer med föräldrarna går inte för de själva har aldrig dryftat frågan sins emellan.
– Att attraheras av det motsatta könet är naturligt, men detta erkänns inte av föräldrarna. Detta gör barnen frustrerade och förvirrade. De vet inte till vem de skall vända sig till, säger Chandrika.
Hon menar att det inte förekommer någon kommunikation mellan barnen och föräldrarna. Föräldrarna frågar aldrig vad barnen tycker, deras idéer diskuteras aldrig, deras framtid beslutas över deras huvud. Chandrika anser att indiska föräldrar inte är vänner med sina barn. Föräldrarna är de sista att få veta vad som har hänt barnen därför att de aldrig frågar hur de mår. Det förekommer ingen öppenhet, inget utbyte av åsikter.

Tog livet av sig bara 22 år gammal

En bekant till Chandrika tog sitt liv endast 22 år gammal. Han hade studerat företagsekonomi i USA. Det var meningen att han skulle ta över faderns firma. Två dagar efter att han kom hem hängde han sig. Föräldrarna kunde inte förstå varför. Senare har Chandrika förstått att sonen talat med sina kompisar om att han inte ville ta över företaget. Men att motsätta sig faderns vilja var otänkbart, så omöjligt att han föredrog att begå självmord.
– Om du sätter dig ned vid middagsbordet i en indisk familj skall du känna att det inte är en trevlig atmosfär i hemmet. Det förekommer inga diskussioner runt matbordet. Barnen yppar sig inte, deras problem eller framgångar tas aldrig upp. Ingen ger barnen någon uppmärksamhet. Men föräldrarna älskar sina barn. Det är det som är det konstiga, säger Chandrika.

Allt fler tar livet av sig

Antalet självmord bland ungdomar har stigit markant de senaste åren. Enligt frivilligorganisationen Prerna, som hjälper ungdomar med problem, är 18 procent av de som begår självmord under 20 år. Även unga personer som 10-12 år tar sina liv. Enligt Prerna begås det ett självmord var sjätte minut i Indien. Varje år tar 100 000 människor sina liv. Prerna misstänker att mörkertalet är stort.
– De ungdomar vi kommer i kontakt med säger sig ha problem inom familjen. Det kan röra sig om gräl med föräldrarna, som de anser inte lyssnar på dem, eller en pojk- eller flickvän som föräldrarna inte accepterar. De vill bryta sig loss, med kan inte därför att de är socialt och ekonomiskt beroende av föräldrarna. Ibland blir situationen så ohållbar att de inte hittar någon annan utväg än att begå självmord, säger psykiatrikern Amresh Srivastavan, ordförande för Prerna.
Naturligtvis vill föräldrar sina barn bästa, anser Chandrika, menar de bryr sig på fel sätt. Föräldrarna måste börja intressera sig för barnen.
– Om barnen litar på sina föräldrar och talar till dem skulle situationen inte vara så alarmerande, säger Chandrika.

PÄR JANSSON