HÄR HAR DU MITT LIV | |
Tolfte delen: Röda KapelletDet var alltså genom Catta Torhell jag 1994 introducerades med Röda kapellet. Vänsterns blåsorkester i Lund som då existerat i 20 år, med förgrundsgestalter som Gunnar Sandin, Ulf Teleman och Sten Henriksson, och som ständigt synts på Mårtenstorget och i spetsen på 1 Maj-tågen. Det blev en rivstart just för att det var 20-årsjubileum, och orkestern skulle under Birgit Stares ledning ha stor konsert i Stadsbibliotekets auditorium med tyckte jag svåra stycken. Men det gick bra, och jag som inte spelat klarinett på 20 år – fast jag hade köpt mig en bra klarinett i Ystad 1980 när en musikaffär där gick i konkurs – tyckte det kändes som ett lyft. Jättekul att spela på torget och i andra sammanhang även om jag på grund av mitt arbetsschema aldrig kunde gå på söndagsrepetitionerna mer än varannan vecka. Genom spelinternat stärktes den sociala sammanhållningen, och till det kom sommarlägren som Röda Kapellet sedan 1980 arrangerat varje år tillsammans med Vänsterns blåsorkester i Stockholm. I regel någonstans i Sverige, med inkvartering och spelande på en högstadieskola, men just 1994 skulle lägret förläggas till den lilla medeltidsstaden Jindrichuv Hradec i södra Tjeckien, dit vi reste med tåg. Det blev en oförglömlig vecka med massor av spel men också god mat, öl, bad och en avslutningsfest med konsertframträdanden i en teaterlokal mitt i den vackra staden. Mattias följde också med och spelade i barnorkester. Sedan har jag (och familjen i olika konstellationer) varit med på flera andra läger, på Styrsö i Göteborgs skärgård, på Höga Kusten, i Falsterbo och så ytterligare två utlandsläger, till staden Berga i Katalonien, dit de flesta for med chartrad buss från Lund (ett läger jag var med och planerade, då jag satt i orkesterns styrelse tillsammans med Gunnar Sandin, Göran Svärd och Erik Kågström), och sommaren 2002 till staden Kotel i Bulgarien. Hemma i Sverige har vi förutom de ordinarie demonstrationerna etc (på 1 maj är det en intrikat planering som gäller för att klona orkestern så att den ska kunna delta på så många platser som möjligt i Skåne) också repat in mer kvalificerade konsertframträdanden, framför allt i samband med Kulturnatten i Lund. Vi har under Joakim Casagrandes ledning framfört exempelvis Kurt Weills ”De sju dödssynderna” i Stadshallen; och senast ett bejublat antifascistiskt program, tillsammans med den danska orkestern Røde Horn, på Kulturen hösten 2002. Det sistnämnda var jag för övrigt också med att förbereda eftersom jag på nytt satt med i styrelsen, denna gång med Bengt Hall, Elisabeth Iregren, Rune Liljekvist, Nic Hult och Erik. Och så spelade vi på Grand Hotels återinvigning för några år sedan (stora bilden härovan) Vidare till Trettonde delenTillbaka till Innehållsförteckningen |