HÄR HAR DU MITT LIV

Tionde delen: Tidskriften SYDASIEN/SASNET

Jag började jobba med tidskriften SYDASIEN under tiden jag bodde i Göteborg, och den vänskapliga relation vi byggde upp i redaktionen där gjorde att jag också efter att jag flyttat hem till Lund igen fortsatte vara medlem i Göteborgs-redaktionen. Med en och annan inhoppare då och då kom den under många år att bestå av tre journalister; Thomas, Stickan och jag; vilket gjorde arbetet smidigt och gav en journalistisk prägel åt de nummer vi gjorde, medan Stockholms-redaktionen intog en mera aktivististisk inställning med dispyter och policydiskussioner, och Skåneredaktionen dominerades av akademiker fast med inslag av journalister där också.

Det innebar att jag reste upp till Göteborg några gånger varje år för redaktionsmöten och redigeringshelger, alltmedan jag lojt kunde koppla av när redaktionen hemmakring, med Staffan och Göran, Thomas och Lisen Arvidsson, Rune Romhed, Eva Johansson och Johan Tell, Göran Frankel, Sören Sommelius och många andra, kämpade med sina nummer.

När jag kom hem från min resa i Sydasien 1982 blev jag tillfrågad om jag ville inta den samordnande ”spindel”-funktionen som Thomas Bibin haft tillfälligt sedan den förste innehavaren av posten Carl-Johan Charpentier lämnat SYDASIEN efter en schism rörande hans inställning till den sovjetiska militära insatsen i Afghanistan. Den posten har jag haft alltsedan dess, och i takt med att folks ideella engagemang för att jobba redaktionellt med tidningen alltmer mattats av har jag blivit mer och mer traditionell redaktör. Stockholmsredaktionen upphörde i början av 90-talet, och Göteborgs- och Skåne-redaktionerna några år senare.

I stället görs sedan några år tillbaka i princip varje nummer av mig och Katarina Sandström Blyme i Vadstena, duktig redigerare, frilansskribent och adoptivförälder, gift med Peter. Till och från ingår också Johan Mikaelsson i Göteborg och Pär Jansson i arbetet, och tidigare också den oefterliknelige kulturskribenten Zac O’Yeah innan han emigrerade till Indien (se bild ovan från ett av Katarinas, Zacs och mina redaktionsmöten, i Norrköping).

I Calcutta har tidningen en fantastisk medarbetare i den gamla journalisten och ärrade politiske kämpen Ajit Roy som skrivit krönikor om indisk politik i varje nummer sedan 1982. Ajit och hans familj – hustru och vuxen dotter – bosatta ute i Salt Lake, hälsar jag och Bubu alltid på när vi åker till Indien. Ingen kan som Ajit förklara den politiska utvecklingen i Indien.

Bland de roligaste upplevelserna i samband med SYDASIEN-arbetet var när jag 1988 vid en högtidlig ceremoni i Mahajati Sadans konferenssal i Calcutta tilldelades den svensk-bengaliska tidskriften Uttårapaths stora kulturpris för mina insatser att sprida information om indisk/bengalisk kultur i Sverige (bild från pridutdelningen ses ovan). Uttårapath, som ges ut i Göteborg, har jag för övrigt haft mycket kontakt med genom dess entusistiske utgivare Gajendra Ghose.

Efter att ha jobbat ideellt med SYDASIEN vid sidan om annat jobb i nästan 20 år fick jag hösten 2000 chansen, ett erbjudande från Staffan Lindberg, att bli webbmaster för det projekt som han och andra just rott hem att skapa SASNET, akademiskt nätverk för Sydasienstudier i Sverige. Och med det jobbar jag sedan januari 2001, först på halvtid men från hösten 2001 på heltid.

Ett drömjobb att tillsammans med Staffan få ägna sig åt sitt stora intresse på betald arbetstid, och dessutom göra det mitt i Lund, med arbetsrum på Gamla Kirurgen på Sandgatan.

Min främsta uppgift har varit att skapa en webbsajt som informerar om all Sydasienrelaterad utbildning och forskning som bedrivs i Sverige, men också ge forskarna tillgång till information och alla tänkbara länkar. Titta gärna på hemsidan såsom den utvecklats, på http://www.sasnet.lu.se

Och nätverka med och lära känna massor av trevliga och intressanta forskare hemma och på konferenser i Lund, i Sverige, övriga Europa och i Sydasien. Våren 2002 reste Staffan och jag fyra veckor i Maldiverna, Sri Lanka, Indien och Bangladesh och trräffade mängder av intressanta personer, men hann också med att besöka släkten i Kolkata (som Calcutta nu döpts om till). Se vår reserapport!
På hemmaplan har vi etablerat goda relationer till såväl den jättetrevliga indiska ambassadören Chitra Narayanan, dotter till Indiens förre president, som till den pakistanske ambassadören Shahid Kamal (på bild ovan bredvid mig). Båda har varit på besök i Lund, och när Bubu hade Tagorekonsert på Nobelmuseet i Stockholm i november 2002 var vi, hela familjen, hembjuden till ambassadör Kamal till hans villa i Djursholm där vi avnjöt en excellent lunch.

Vidare till Elfte delen

Tillbaka till Innehållsförteckningen