Afghanistan
Yta:
637.397 kvadratkilometer.
Befolkning: Vid
den enda folkräkning som ägt rum i Afghanistan 1978 beräknades
befolkningen uppgå till 15,54 miljoner. Under det decennium som
följde Sovjets invasion 1979 flydde uppskattningsvis tre miljoner
afghaner till Pakistan, två miljoner till Iran och 150.000 till
andra länder. Under kriget beräknas dessutom 1,3 miljoner människor
ha dödats.
Administration:
Landet är uppdelat i 31 provinser
Huvudstad:
Kabul
Religioner:
Muslimer 99 proc (varav ca 80 proc sunni- och resterande shiamuslimer).
Språk:
Omkring 30 språk talas. Pashtu som talas av den pashtunska
folkmajoriteten är tillsammans med dari (den afghanska dialekten
av persiska) officiella språk. Uzbeker, turkmener och kirgiser i
norr talar turkiska språk.
Nationalsång:
Talibanregimen saknade nationalsång (musikutövning var förbjuden),
men här kan du lyssna på 1978
års nationalhymn med text av Suleiman Laeq och musik
av Ustad Salim Sarmad.
Nationsflaggan
från perioden 19301973 (bild till vänster),
återinfördes efter talibanregimens störtande den 2 januari
2002.
Historia:
Afghanistan enades som nation av Ahmad Shah Abdali som
härskade 1747-1772. Han etablerade en ärftlig kungadynasti.
Under 1800-talet och början av 1900-talet utkämpade Afghanistan
tre krig mot Storbrittanien och lyckades bevara sin självständighet.
1973 störtades
den siste kungen, Zahir Shah (som styrt landet sedan 1933), i en
oblodig kupp ledd av kungens kusin Mohammed Daoud som lät
sig utnämnas till landets förste president.
I april 1978 genomfördes
saur-revolutionen av det marxistiska PDPA-partiet, och Afghanistan
förvandlades till en folkrepublik med sovjetisk förebild. Fraktionsstridigheter
inom det styrande partiet (mellan Khalk- och Parcham-grupperingarna) samt
folkliga uppror ledde till att Sovjetunionen invaderade i december 1979.
Några år senare var drygt 100.000 sovjetiska soldater i landet
kämpande mot mujahedinstyrkor.
Motståndsrörelsen
gick segrande ur kriget och 1992 bildade en brokig allians av islamiska
grupper regering i Kabul. Men inbördeskrig följde, och rivaliserande
grupper ödelade totalt huvudstaden Kabul. En
av Pakistan understödd pashtunsk talibanmilis erövrade dock
Kabul hösten 1996, avrättade den siste marxistiske presidenten,
Najibullah (som avsatts 1992), och tog därefter i rask takt
kontroll över nästan hela landet. I början av 2001 kvarstod
i oppositionens (nu kallad Nordliga Alliansen) kontroll endast provinsen
Badakshan i nordöst samt Panjshirdalen, under kontroll av den förre
försvarsministern och ryktbare krigsherren Ahmad Shah Massoud.
Denne mördades dock av taliban-agenter i början av september
2001.
Talibanregimen,
med sitt främsta säte i Kandahar i södra Afghanistan, utropade
ensidigt landet till Islamiska Emiratet Afghanistan, men man erkändes
aldrig av mer än tre länder i världen Pakistan,
Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Regimens
statsöverhuvud blev Mullah Mohammed Omar, som 1996 lät
sig utropas till Amir-al-Mumineen, d v s kalif. Taliban-regimens
flagga, se härintill.
Den
7 oktober 2001 inledde USA och Storbrittanien ett bombkrig mot taliban-regimen
i Afghanistan, detta sedan denna vägrat utleverera den
exil-saudiske miljardären Usama bin Ladin, som anklagas
för att ha legat bakom terrordåden i New York och Washington
den 11 september. Läs analyser
och kommentarer till kriget i svenska och internationella medier,
på SASNETs webb-sida därom.
Den av minoritetsfolk
(framför allt tajiker, uzbeker och hazaras) dominerade Nordliga alliansen,
Shura-e Nezar, kunde, understödda av amerikanskt bombflyg
i en snabb offensiv i början av november återerövra hela
norra Afghanistan. Huvudstaden Kabul föll den 13 november, och president
Burhanuddin Rabbani
återvände dit, och därefter föll också taliban-regimens
sista starka fästen i södra delen av landet. Mullah Omar flydde
från sitt fäste i Kandahar i början av december.
En
fredskonferens arrangerades i tyska Bonn, med deltagande av såväl
den Nordliga alliansen som ett antal andra exil-baserade oppositionsgrupperingar,
under FN:s överinseende. Målet var att bilda en ny övergångsregering
i Afghanistan, med deltagande av alla etniska, politiska och religiösa
grupper utom talibanerna. Konferensen ledde fram till en överenskommelse
där den pashtunske ledaren Hamid Karzai (se bilden) utsågs
till premiärminister. Karzai står exkungen Zahir Shah
(störtad 1973, och nu levande i exil i Rom) nära och ansågs
därför väl lämpad att leda landet i väntan på
ett nationellt rådslag, Loya Jirga, med uppgift att besluta
om Afghanistans framtida politiska struktur. Under våren utsågs
1 500 delegater från Afghanistans alla provinser, och den 11 juni
öppnades rådsmötet i ett gigantiskt tält i Kabul.
Presidentval anordnades i oktober 2004, och parlamentsval ska äga rum 28 september 2005.
President: Hamid Karzai. Valdes formellt
till landets statsöverhuvud av Loya Jirga-församlingen i Kabul
den 13 juni 2002. Dessförinnan hade Karzai sedan den 22 december
2001 varit tillförordnad premiärminister i en interimsregering.
Den 9 oktober 2004 hölls presidentval i Afghanistan, och Karzai segrade.
Tisdagen den 7 december installerades han i ämbetet som landets första
folkvalda president.
Parlament: Utformningen
av Afghanistans demokratiska system fastslogs i den konstitution som godkändes
i januari 2004. Konstitutionen slår fast att Afghanistan ska vara
en islamisk republik där män och kvinnor har lika rättigheter.
Presidenten ges stor makt och parlamentet ska består av två
kammare, ett överhus kallat Meshrano Jirga (The House of Elders),
bestående av ett bestämt antal lokala dignitärer och experter
utsedda av de 34 provinsförsamlingarna, distriktsråden samt
av påresidenten. Överhuset ska ha en rådgivande roll,
men likväl ha vetorätt.
Den lagstiftande församlingen, underhuset kallat Wolesi Jirga (House
of the People), har 249 platser, och val ska hållas vart femte år.
Minst 64 ledamöter (två från varje provins) ska vara
kvinnor, och utses av presidenten. Denne utser också två representanter
bland landets fysiskt handikappade och två representanter för
kuchi-nomaderna.
Val till Wolesi Jirga hölls den 19 September 2005, då samtidigt
val till provinsförsamlingarna ägde rum. Valresultatet ska tillkännagöras
den 22 oktober 2005.
Andra
viktiga politiker:
Burhanuddin
Rabbani (Jamiat-i-Islami-partiet). Tajik. President i den
mujahedin-regering som tvingades fly huvudstaden i samband med talibanernas
maktövertagande 1996, därefter statsöverhuvud för
den exil-regim som formellt erkändes av FN. Avgick till förmån
för Hamid Karzai efter fredsöverenskommelsen i Bonn.
General Mohammed Fahim, tajik, Ahmad Shah Massouds efterträdare.
Utrikesminister i övergångsregeringen.
General Rashid Dostum, uzbek, ledare för Jombesh-e
Melli Islami. Biträdande försvarsminister i nya övergångsregeringen.
Ismail Khan, tajik, Jamiat-i-Islami, exguvernör för
Herat
Karim Khalili, hazara, ledare för det shiitiska Hezb-e-Wahdat
Abdul Rassoul Sayyaf, pashtun, ledare för Ittehad-i
Islami
Några
av SYDASIENs medarbetare som kan mycket om Afghanistan:
Vi säljer Afghanistan-paket,
bestående av elva nummer av SYDASIEN, som innehållit särskilt
intressant material om Afghanistan, för 300 kronor.
Gör din beställning nu.
|