Om tidningen

Bra länkar

Pakistan

Yta: 796.095 kvadratkilometer.

Befolkning enligt officiella siffror 1990:ca 112 miljoner. I den siffran ingår dock inte befolkningen på ca två miljoner i Azad Kashmir, den av Pakistan kontrollerade delen av Kashmir. Och inte heller den betydande grupp afghanska flyktingar som ännu befinner sig i Pakistan.

Självständigt 14 augusti 1947.

Republik 23 mars 1956.

Nationalsång: Blessed be thou sacred land av Abdul Asar Hafeez Jullundhuri (text) och Ahmad Chagla (musik)

Religion: Muslimer 96,68 proc (varav 95 proc sunni- och 5 proc shiamuslimer), hinduer 1,6 proc, kristna 1,3 proc.

Språk: Punjabi 66 proc, sindhi 13 proc, urdu (officiellt språk) 8 proc, baluchi 3 proc (1981)

Administration: Federal stat, bestående av fyra provinser: • Punjab, • Sind, • Baluchistan och • Nordvästgränsprovinsen (NWFP)
samt dessutom områden under central administration:
•Huvudstaden Islamabad,
• FATA, federalt administrerade territorier längs gränsen till Afghanistan,
• De norra territorierna – Gilgit, Hunza och Skardu, som fram tills 1947 ingick i furstendömet Kashmir
– samt • Azad (”fria”) Kashmir – som officiellt har ett eget parlament och egen president

Parlamentet har två kamrar, den folkvalda nationalförsamlingen samt senaten, vars medlemmar väljs av de fyra provinsparlamenten. President väljs av parlamentets båda kamrar och provinsparlamenten, premiärminister väljs av nationalförsamlingen. Samtliga folkförsamlingar upplöstes av president Musharraf 20 juni 2001.

Nyval till Nationalförsamlingen och provinsparlamenten hölls den 10 oktober 2002. 72 partier ställde upp i valet, men hårda regler hade införts i förväg som gjorde att de båda demokratiskt valda men sedermera avsatta premiärministrarna Bhutto och Sharif ej tilläts deltaga. Deras partier fick däremot ställa upp.
Det fullständiga valresultatet, med detaljer om partiet och kandidater återfinns på den utomordentliga pakistanska tidningens Heralds hemsida.

Partiställningen i den nya Nationalförsamlingen, efter valet 10 oktober 2002:

• Pakistan Muslim League (Quaid-e-Azam), PML (QA) – 77 (ledare: Chaudhry Shujaat Hussain)
• Pakistan Peoples Party Parliamentarians, PPPP – 63 (ordförande: Benazir Bhutto)
• Muttahida Majlis-e-Amal, MMA – 54 (president: Qazi Hussain Ahmad) ^¢
• Pakistan Muslim League (Nawaz), PML (N) – 17 (ledare: Nawaz Sharif)
• National Alliance, NA – 13 (ledare: Imtiaz Sheikh)
• Muttahida Qaumi Movement, MQM – 13 (ledare: Altaf Hussain)
• Pakistan Muslim League (Functional) – 4
• Pakistan Muslim League (Junejo) – 2
• Pakistan Peoples Party (Sherpao) – 2
• Övriga partier (Pakistan Tehrik-e-Insaaf; Pakistan Awami Tehrik; Pakistan Muslim League (Zia); Balochistan National Party; Jamhoori Watan Party; and PSPP) – 1 plats vardera
• Oberoende kandidater – 22

¢ Muttahida Majlis-e-Amal är en allians ledd av Maulana Shah Ahmed Noorani, ledare för Jamiat Ulema-e-Pakistan – den politiska grenen av Barelvi-skolan inom Sunni islam. I koalitionen ingår också fraktioner av det pro-talibanska partiet Jamiat Ulema-e-Islam, som företräder Deobandi-skolan, professor Sajid Mirs parti Jamiat-e-Ahle Hadith samt den av Allama Sajid Naqvi ledda numera förbjudna Shia-rörelsen Tehrik-e-Jafria (men som återuppstått i ny skepnad under namnet Pakistan Islami Tehrik). Drivande kraft bakom tillkomsten av MMA är dock ett av landets mest välorganiserade islamistiska partier, nämligen Jamaat-e-Islami. (Källa: The Herald)

President: Pervez Musharaff. Han grep makten genom en militärkupp den 12 oktober 1999 och utnämnde sig själv till Chief Executive of Pakistan, men lät den dittillsvarande presidenten Rafiq Tarar kvarstå på sin post fram tills juni 2001.

Presidenten i Pakistan ska enligt 1973 års konstitution väljas av medlemmarna i parlamentets båda kamrar tillsammans med medlemmarna i de fyra provinsparlamenten. Musharraf som kom till makten genom en kupp valde dock att självsvåldigt utse sig själv till president i juni 2001, och därefter legitimera sin ställning genom att anorda en kontroversiell folkomröstning den 30 april 2002, där folket fick säga ja eller nej till Musharraf som president. Utgången blev som väntat en storseger för ja-sidan.

Premiärminister: Shaukat Aziz. Vald av parlamentet 28 augusti 2004.

Oppositionsledare: Fram tills hösten 1999 var Musharraf landets överbefälhavare. Vid den oblodiga militärkuppen i oktober 1999 avsatte han den folkvalde premiärministern Nawaz Sharif (Pakistan Muslim League – Nawaz), trots att denne vunnit en jordskredsseger i parlamentsvalet 1997. Sharif anklagades efter militärkuppen för flygplanskapning och mordförsök och ställdes inför en anti-terroristtribunal. Han dömdes i början av april 2000 till livstids fängelse, och slapp därmed undan en hotande dödsdom. Den 10 december tilläts han av militärregimen att lämna landet för en exiltillvaro i Saudiarabien. I utbyte tvingades Sharif gå med på att aldrig mer bedriva politisk verksamhet i sitt hemland. Trots detta leder Sharif sitt parti från landsflykten.

Den andra oppositionsledaren Benazir Bhutto (Pakistan People´s Party), tvingades också avgå från premiärministerposten, detta 1996 efter anklagelser om oegentligheter. Hon har sedan 1998 levt i landsflykt i England och Dubai. (Det sedan hon fälldes för korruptionsbrott och därmed riskerade fängelsestraff i Pakistan). Hon välkomnade till en början militärkuppen mot ”despoten” Sharif, men är nu i stark motsatsställning till Musharrafs regim i Pakistan. Hon och hennes parti tilläts inte formellt delta i parlamentsvalet i oktober 2002, men partiet kunde ändå deltaga genom att man lade ordet ”Parliamentarians” till partinamnet.

Vi säljer Pakistan-paket, bestående av nio nummer av SYDASIEN,som innehållit särskilt intressant material om Pakistan för 300 kronor. Gör din beställning nu.