Pakistan
Yta: 796.095 kvadratkilometer.
Befolkning enligt officiella siffror
1990:ca 112 miljoner. I den siffran ingår dock inte befolkningen
på ca två miljoner i Azad Kashmir, den av Pakistan kontrollerade
delen av Kashmir. Och inte heller den betydande grupp afghanska flyktingar
som ännu befinner sig i Pakistan.
Självständigt
14 augusti 1947.
Republik 23 mars 1956.
Nationalsång: Blessed
be thou sacred land av Abdul Asar Hafeez Jullundhuri (text)
och Ahmad Chagla (musik)
Religion: Muslimer 96,68 proc (varav
95 proc sunni- och 5 proc shiamuslimer), hinduer 1,6 proc, kristna 1,3
proc.
Språk:
Punjabi 66 proc, sindhi 13 proc, urdu (officiellt språk)
8 proc, baluchi 3 proc (1981)
Administration: Federal stat, bestående
av fyra provinser: Punjab,
Sind,
Baluchistan och
Nordvästgränsprovinsen
(NWFP)
samt dessutom områden under central administration:
Huvudstaden Islamabad,
FATA, federalt administrerade territorier
längs gränsen till Afghanistan,
De norra territorierna
Gilgit, Hunza och Skardu, som fram tills 1947 ingick i furstendömet
Kashmir
samt Azad (fria)
Kashmir som officiellt har ett eget parlament och egen president
Parlamentet
har två kamrar, den folkvalda nationalförsamlingen
samt senaten, vars medlemmar väljs av de fyra provinsparlamenten.
President väljs av parlamentets båda kamrar och provinsparlamenten,
premiärminister väljs av nationalförsamlingen. Samtliga
folkförsamlingar upplöstes av president Musharraf 20 juni 2001.
Nyval till Nationalförsamlingen och provinsparlamenten
hölls den 10 oktober 2002. 72 partier ställde upp i valet, men
hårda regler hade införts i förväg som gjorde att
de båda demokratiskt valda men sedermera avsatta premiärministrarna
Bhutto och Sharif ej tilläts deltaga. Deras partier fick däremot
ställa upp.
Det fullständiga valresultatet, med detaljer om partiet och kandidater
återfinns på den utomordentliga pakistanska
tidningens Heralds hemsida.
Partiställningen i den nya Nationalförsamlingen,
efter valet 10 oktober 2002:
Pakistan Muslim League (Quaid-e-Azam), PML (QA) 77 (ledare:
Chaudhry Shujaat Hussain)
Pakistan Peoples Party Parliamentarians, PPPP 63 (ordförande:
Benazir Bhutto)
Muttahida Majlis-e-Amal, MMA 54 (president: Qazi Hussain Ahmad) ¢
Pakistan Muslim League (Nawaz), PML (N) 17 (ledare: Nawaz
Sharif)
National Alliance, NA 13 (ledare: Imtiaz Sheikh)
Muttahida Qaumi Movement, MQM 13 (ledare: Altaf Hussain)
Pakistan Muslim League (Functional) 4
Pakistan Muslim League (Junejo) 2
Pakistan Peoples Party (Sherpao) 2
Övriga partier (Pakistan Tehrik-e-Insaaf; Pakistan Awami
Tehrik; Pakistan Muslim League (Zia); Balochistan National Party; Jamhoori
Watan Party; and PSPP) 1 plats vardera
Oberoende kandidater 22
¢ Muttahida Majlis-e-Amal
är en allians ledd av Maulana Shah Ahmed Noorani, ledare för
Jamiat Ulema-e-Pakistan den politiska grenen av Barelvi-skolan
inom Sunni islam. I koalitionen ingår också fraktioner av
det pro-talibanska partiet Jamiat Ulema-e-Islam, som företräder
Deobandi-skolan, professor Sajid Mirs parti Jamiat-e-Ahle Hadith samt
den av Allama Sajid Naqvi ledda numera förbjudna Shia-rörelsen
Tehrik-e-Jafria (men som återuppstått i ny skepnad under namnet
Pakistan Islami Tehrik). Drivande kraft bakom tillkomsten av MMA är
dock ett av landets mest välorganiserade islamistiska partier, nämligen
Jamaat-e-Islami. (Källa: The Herald)
President:
Pervez Musharaff. Han grep makten genom en militärkupp den
12 oktober 1999 och utnämnde sig själv till Chief Executive
of Pakistan, men lät den dittillsvarande presidenten Rafiq Tarar
kvarstå på sin post fram tills juni 2001.
Presidenten i Pakistan ska enligt
1973 års konstitution väljas av medlemmarna i parlamentets
båda kamrar tillsammans med medlemmarna i de fyra provinsparlamenten.
Musharraf som kom till makten genom en kupp valde dock att självsvåldigt
utse sig själv till president i juni 2001, och därefter legitimera
sin ställning genom att anorda en kontroversiell folkomröstning
den 30 april 2002, där folket fick säga ja eller nej till Musharraf
som president. Utgången blev som väntat en storseger för
ja-sidan.
Premiärminister: Shaukat Aziz.
Vald av parlamentet 28 augusti 2004.
Oppositionsledare: Fram
tills hösten 1999 var Musharraf landets överbefälhavare.
Vid den oblodiga militärkuppen i oktober 1999 avsatte han den folkvalde
premiärministern Nawaz Sharif (Pakistan Muslim League
Nawaz), trots att denne vunnit en jordskredsseger i parlamentsvalet
1997. Sharif anklagades efter militärkuppen för flygplanskapning
och mordförsök och ställdes inför en anti-terroristtribunal.
Han dömdes i början av april 2000 till livstids fängelse,
och slapp därmed undan en hotande dödsdom. Den 10 december tilläts
han av militärregimen att lämna landet för en exiltillvaro
i Saudiarabien. I utbyte tvingades Sharif gå med på att aldrig
mer bedriva politisk verksamhet i sitt hemland. Trots detta leder Sharif
sitt parti från landsflykten.
Den
andra oppositionsledaren Benazir Bhutto (Pakistan People´s
Party), tvingades också avgå från premiärministerposten,
detta 1996 efter anklagelser om oegentligheter. Hon har sedan 1998 levt
i landsflykt i England och Dubai. (Det sedan hon fälldes för
korruptionsbrott och därmed riskerade fängelsestraff i Pakistan).
Hon välkomnade till en början militärkuppen mot despoten
Sharif, men är nu i stark motsatsställning till Musharrafs regim
i Pakistan. Hon och hennes parti tilläts inte formellt delta i parlamentsvalet
i oktober 2002, men partiet kunde ändå deltaga genom att man
lade ordet Parliamentarians till partinamnet.
Vi säljer Pakistan-paket,
bestående av nio nummer av SYDASIEN,som innehållit särskilt
intressant material om Pakistan för 300 kronor. Gör din beställning
nu.
|